Carl-Erik Lundbladh gästade Knäreds bygdegård och höll ett intressant föredrag om den halländska dialekten. Foto: Oskar Svensson
Många var det som uppskattade att höra om den halländska dialekten.

Gamla dialekter kom fram i ljuset

Knäred Koen är ohång. Vill du vånna? Akta dig på vad jag sier. Vår anga hade aväte i hoed.
Det var ord och uttryck från den halländ­ska dialekten som var på tapeten under föreläsningen i Knäreds bygdegård.

Skratten och igenkänningsfaktorn var på flera håll väldigt påtaglig i bygdegården då den halländska dialekten av den äldre graden lyftes fram på tisdagskvällen.
Det var höstens andra föreläsningskväll i bygdegård som Knäreds föreläsningsförening anordnade.
Denna gång var det författaren och docenten i nordiska språk Carl-Erik Lundbladh vid Lunds universitet, som lyfte fram den äldre halländska dialekten av ord och uttryck – från Kungsbacka i norr till Laholm i söder.
– Jag kommer från hin sian åsen, välkomnar han publiken med, som var ett 60-tal till antalet.
– Men ni får ursäkta mig att jag inte pratar en riktig halländska, även om den är snarlik. Jag är mer intresserad av orden och uttrycken än uttalsskillnaden, säger han vidare.

Med den anledningen har Carl-Erik Lundbladh skrivit flera böcker om dialekter. Bland annat halländska, skånska och blekingska dialektord och uttryck.
Härnäst kommer han att gå in i den småländska myllan av dialekter.
Men den här gången var det de halländska dialekterna från norr till söder.
Publiken fick höra på gamla intervjuade inspelningar med personer från Skummeslöv, Våxtorp och Knäred från början av 1900-talet. Inspelningar som i dag finns på Riksarkivet.

Bland dessa var en böckare, en så kallad tunnbindare, från Knäred som berättade om balor, vilket fick intervjuaren att undra vad det var för något.
”Baljor! som de har när de tvättar”, svarade han med en bestämd röst.
– Även om de hade sin äldre dialekt, så kunde de rikssvenskan, så om det kom någon utifrån kunde de förstå dem, säger Carl-Erik Lundbladh och fortsätter:
– Det finns ord och uttryck som används även i dag men med en helt annan innebörd.

Som avslutning fick besökarna lista ut dialektala ord och uttryck som användes frekvent på 1800-talet och en bit in på 1900-talet, såsom ”Han vånnar inte vad jag sier”, ”Du täcker väl åm kåckela”, ”Jag e falli på snus”, ”Vad fläbbar du för?”. och ”Jag ångkar på det”.
Ord som vånnar, kåckela, falli på snus och fläbb, som i dag har försvunnit och vad de betyder bryr man sig inte om längre. Men det betyder choklad, inget snus och mumla.
Det blev uttryck och ord som fick gamla barndomsminnen att väckas till liv bland besökarna.
– Det här var det en riktigt trevlig kväll. Det väcker många minnen från ens barndom med dessa ord och uttryck som mina mor- och farföräldrar använde, säger en av besökarna.
– Precis, men det var en hel del ord och uttryck som man inte hört tidigare, vilket var jättetrevligt att höra, svarade en annan av besökarna.