En värld full av föremål som ger vitt skilda associationer, i en mängd olika material, och som verkar vara alster av helt olika konstnärer.
Det är de inte. I morgon är det vernissage med skulptör Berit Lindfeldt.

Hemmahörande i Göteborg och verksam konstnär sedan 40 år är hon förhållandevis okänd bland allmänheten. Ändå har hon gjort flera offentliga verk, bland annat den uppmärksammade "Källa Astrid" som står vid Astrid Lindgrens barndomshem i Näs. En skulpturgrupp i brons som tog flera år att planera och göra.
Utbildad på 1970-talet är hon skolad i alla tekniker och har ett genuint formtänkande. Berit Lindfeldt är inte främmande för något material, förutom att arbeta med brons, använder hon trä, betong, gips och gummi, och föremål hon hittar i naturen. Gummit upptäckte hon i samband med ett projekt i Skellefteå i slutet av 1990-talet då hon valde att samarbeta med en gummifabrik. Och flera verk på denna utställning, som spänner över tid, visar på några av de alster som kommit till där. Det lär dessutom blir fler inom en snar framtid då hon under våren ska upp till fabriken igen.
Att göra en så här stor utställning, med så många verk, har tagit tid.
– Jag har varit noga med att inte har för många småverk. Vissa verk är starkare än andra, och en del finns inte längre, säger hon om urvalet. Jag gör väldigt mycket och allt blir kanske inte färdigt.
Det är sällan hon vet vad en skulptur kommer utmynna i innan den är färdig, och hon vill heller inte vara för klar i tanken när hon börjar med ett nytt verk.
– Om man är så öppen som möjligt så händer det saker på vägen som jag inte hade kunnat tänka ut, säger hon. Med åren får man en tillförsikt, man lär känna sin arbetsprocess och man måste våga vara i intet. Det kommer.