Men det är rutinen som gör att det håller hela vägen, för trots att det inte finns en död sekund i föreställningen, är där heller inga givna skrattorgier.

Det är 30 år sedan första revyn sattes upp i Krogsered och 14 år sedan den flyttade till Falkenberg. En revy som gått från en föreställning första året till 64 föreställningar 2010, och vars rykte sedan länge går långt utanför kommun- och länsgräns. Efter förra årets publik- och kritikersuccé har Falkenbergsrevyn onekligen en hel del att leva upp till. Över 17 000 sålda biljetter innan revyn ens haft premiär torde tala sitt tydliga språk.

Men trots att det inledningsvis utlovas både "raka rör" och "tvära kast" är det ändå få gånger som publiken skrattar samstämmigt denna premiär-kväll. Det som lockar mest är igenkänningen hos de olika karaktärerna, som Fågelskådaren, och de plumpa skämten som blandas in när man minst anar. Lågvattenmärket när det gäller det sistnämnda är sketchen "Bäddat för sex" där Europas högsta höns möts i en sängkammarfars och Beppe Wackelin dyker upp under sängen som Grekland och utbrister "Är det bara jag som vill ha fet(t)a?" Men dessa är ändå givna poänger som får igång publiken.

Överlag är revyn smart paketerad, med bra texter, aktuella ämnen, rappa repliker och snygga kast mellan riviga sångnummer och sketcher. Även monologerna har sin plats där Anna Bromee och Eva-Lotta Bernström visar sina talanger som stå upp-komiker. Och här får sig även Laholms före detta kommunråd sig en känga som inbjuden gästföreläsare till pensionärernas datakurs. Ämnet att avhandlas på kursen? Porrsurfning...

Föreställningen lyfts tack vare roterande scen som ger snabba scenbyten, proffsiga aktörer som kan sina roller redan premiärkvällen, snygga kostymer och fantastiska musiker samt sånginsatser.
Det hinns med att parodiera både Carema, SJ, HBK, Varbergs sjukhus, Eurokrisen, kungligheter, Juholt, Zlatan, Asklund och en hel del annat. Att dessutom våga ta upp ett så allvarligt ämne som massakern på Utöya i Norge, och göra det så snyggt, ska revygänget ha en stor eloge för, mycket proffsigt gjort, och med hjärtgripande sång av Lena Petersson.

En av kvällens höjdpunkter publikmässigt var annars "Saablar också", där alla nio är med på scen. En träffsäker parodi på bilfabriksarbetarna där högt och lågt blandas, och där arbetarna ska samla in pengar för att köpa upp den konkursade fabriken.
Annars är det sången och musiken som lyfter, vilket bland annat syns i ösiga "Snabba cash over there" där Lena Petersson återigen är fantastisk på sång och där hela scenen känns smart och genomarbetad avhandlande ett så känsligt ämne som USA:s fattiga.