LO ska välja ny ordförande i maj när Wanja Lundby-Wedin avgår. Så här långt finns fyra kandidater med i matchen.
IF Metall vill ha Karl-Petter Thorwaldsson, Kommunal har lanserat Tobias Baudin, Pappers vill ha sin ordförande Jan-Henrik Sandberg och Handels önskar se riksdagsledamoten Helén Pettersson (S). Med så många kandidater är utgången högst osäker. Det är upplagt för kattrakande kring maktfördelningen när röster måste fixas. Även en kandidat med lågt stöd kan sitta på avgörande röster i slutänden och vilja ha något tillbaka för det.

Oaktat detta kan sägas att det i alla fall finns en gren av arbetarrörelsen som vågar spela med öppna kort, där kandidater vågar träda fram och förbund offentligt säga vem de vill se som ny ordförande.
Kontrasten till den politiska grenens hemlighetsmakeri som slutade i haveri är slående. Där Socialdemokraterna misslyckades så lyckas LO.
Om Socialdemokraterna vägrar ta intryck från andra partier kanske man kan ta intryck av sin storfinansiär LO? Ty LO med sina fel och brister visar i alla fall att man är en organisation där medlemmar kan se att det finns flera kandidater med olika profil som ställer upp.
Var det slutar är som sagt oklart men Thorwaldsson bör gälla som favorit. Mest kanske på grund av sin namnkunnighet. Men också för det faktum att han tidigare haft en position i samhällsdebatten och rimligtvis har lättare att ta sig tillbaka dit än vad de övriga har att etablera sig från en lägre nivå.