Förutom F! så utmärker sig ett av riksdagspartierna särskilt för sin feminism, eller brist på jämställdhet i partiets toppskikt, beroende på hur man ser det.

Det kan ses som problematiskt att ett parti har så ensidig könsfördelning: både partiledare, ungdomsförbundsordförande och stundentförbundsordförande är kvinnor. Att kvinnoförbundets ordförande är kvinna är kanske inte lika överraskande.
Kanske dags för kvotering där för att få in lite män?
Om man nu tror på det, det vill säga ...

Men det gör det här partiet överlag inte. Det är ett lustigt sammanträffande att det är just kvoteringsskeptiska Centern som är så kvinnodominerat i partiets toppskikt. Eller?

De flesta skulle kanske inte hävda att det är ett jämställdhetsproblem att Centern är kvinnodominerat, eftersom politiken i stort är mansdominerad.

Men detta med att Centern, vars kvinnoförbund på senaste stämman röstade ner förslag om kvotering både inom bolagsstyrelser och av föräldraförsäkringen, lyckats med konststycket att bli såpass kvinnodominerat i alla fall, hur kommer det sig?

Det gäller inte bara kön: Centern har föreslagit en exceptionellt ung person i 28-åriga Annie Lööf som ny partiledare; även de som nominerats till den nya partistyrelsen är unga: riksdagsmännen Fredrick Federley och Abir Al-Sahlani samt kommunalrådet Muharrem Demirok sänker medelåldern rejält.
Inte heller här har de till synes tagit till några särskilda åtgärder för att föryngra partiet: det förefaller ha skett av egen maskin.

I en kultur där kvotering ses med skepsis är det inte nödvändigtvis så att intresset för jämställdhet är mindre. Det kan också vara tvärtom: ibland är man kvoteringsskeptiskt för att man anser att könet inte bör spela någon roll.
Därför är det ett intressant tankeexperiment om Centerpartiets ointresse för att reglera jämställdhet och åldersfördelning helt enkelt beror på att de vet att den egna organisationen redan bereder tillräcklig väg för de med lämplig kompetens?
Ingen kan i dag beskylla Centerrörelsen för att ge kvinnor mindre möjlighet till utveckling och höga poster i den interna organisationen, inte heller engagerade unga.

Av allt att döma grundas Annie Lööfs popularitet även inom Centerpartiet på en kombination av sympatisk personlighet och en upplevd lämplighet och kompetens för uppdraget.
I en sådan miljö är det kanske inte så konstigt att Centerpartisterna inte fattar poängen med kvoteringen.
Att gå på meriter är inbakat i den liberala filosofi som (de flesta) Centerpartister bekänner sig till och har inom deras egen organisation bevisligen gynnat jämställdheten mer.

Kopplingen mellan kvotering och ökad jämställdhet är svår att bevisa. Kanske är det därför det mest kvoteringsskeptiska partiet är kvinnodominerat: andra åtgärder funkar bättre.