MOTOR. Ljus- och ljudreglerade övergångsställen rivs allt fortare. I stället byggs övergångsställen som bygger på samverkan mellan bilister och gående. Det minskar olycksrisken. Men för landets 100 000 synskadade är det en katastrof.
Zebralagen från 1998 skulle skapa en samverkan mellan bilister och gående, båda uppmanades att ta ögonkontakt med varandra för att läsa av situationen. Redan där gick det snett för ungefär en procent av landets befolkning, de synskadade.
- Övergångsställen som bygger på ögonkontakt fungerar inte för oss, det är ju uppenbart, säger Urban Fernquist på Synskadades riksförbund.
Något man också påtalade när lagen utreddes. Ingen lyssnade.
Och nu sitter de synskadade i kläm på allvar. Zebralagen tillkom bland annat för att studier visade att övergångsställen var farliga. Paradoxalt nog har det nämligen visat sig att det statistiskt sett är farligare att gå över gatan vid ett övergångsställe än där det inte finns något alls. Många av landets kommuner har nu inventerat sina övergångsställen och tagit bort dem som varit farligast, men också förändrat deras utformning.
Bland annat byggs nya slags övergångsställen som i lagens anda bygger mycket mer på interaktion mellan bilister och gående, och som på olika sätt får bilisten att sänka farten. Det kan handla om upphöjda övergångsställen eller så kallade gångpassager. Det har också skapats gaturum där bilister, cyklister och gående ska samsas på lika villkor. Det fungerar mycket bra för de allra flesta, men inte för synskadade.
- Ljudsignalen är ju vad vi orienterar oss efter. Den hjälper oss både att hitta till övergångsstället och att veta när det är säkert att gå över gatan. Vi kan inte samspela med bilisterna.
En annan trend som slår hårt mot synskadade är cirkulationsplatser. Under de senaste tio åren har antalet rondeller formligen exploderat i landet, oftast med övergångsställen som inte är ljus- och ljudreglerade för att skapa ett så jämnt trafikflöde som möjligt. Men återigen blir det som är bra för de flesta, dåligt för dem med nedsatt syn.
- Eftersom bilarna inte kommer rakt emot en från sidan är det svårt att avgöra var de är och åt vilket håll de kör, säger Fernquist.
Så hur gör man när man är synskadad?
- Många låter helt enkelt bli att gå ut och tar hellre färdtjänst än en promenad. Eller så gör man som jag, chansar. Jag är förvånad över att jag inte har blivit påkörd än.

Missa inte vår kompletta tv-guide!