Det är en konst att vara rolig, aktuell och lagom elak. Gränsen till att bli plump och genant är hårfin. Falkenbergsrevyn hanterar den balansgången elegant.
Skämten är vassa och träffsäkra, ordlekarna lysande – och spelglädjen från scenen sprider sig som ett varmt, isländskt askmoln över salongen.

Tempot är högt redan från första aktens första nummer. Och sedan levereras i rask takt bland annat lösningen på hur Carl-Henrik Svanberg bäst används för att stoppa BP:s oljeläcka, besk kritik mot regeringens så kallade arbetslinje, en Beatles-hyllning och en svängande årskavalkad.
Mötet mellan Skåne och Halland med hjälp av tunnelborren Åsa finns förstås också med, liksom Lars Ohlys bröstpumpsidéer, Jimmy Åkessons intåg i rikspolitiken och Gudrun Schymans eldiga sätt att väcka debatt.
Revyn stannar naturligtvis varken vid läns- eller landsgräns, den tar med publiken till både Island och Grekland.
Efter många år tillsammans är Falkenbergsrevyn ett tajt gäng, där alla håller hög klass oavsett vad de gör. Men årets nytillskott, Anna Bromee, är värd att nämna speciellt. Hon sjunger, spelar minst fem instrument, agerar, imiterar, dansar och skriver dessutom sångtexter. Lysande!

Rekvisitan är minimal, och scenografin till stor del skapad med ljus, tygstycken och digitala effekter.
Sammantaget blir det effektfullt och sparsmakat och uppmärksamheten hamnar där den ska – hos aktörerna som än en gång sätter Falkenberg på kartan som södra Sveriges revy- stad.