Sandy Skoglund, född 1946, anses vara en av de stora inom fotografikonsten, att jämföra med exempelvis Cindy Sherman.
– Hon är oerhört känd internationellt och jämställs med de största foto-ikonerna, säger Karolina Peterson. Hon jobbar mycket med form och färg och de är ju lite drömlika och surrealistiska och därför tyckte vi hon passade hos oss.

Sandy Skoglund, som är i Halmstad över helgen, tycker dock tvärtom, att hon är realist.
– För mig är mina verk mer realistiska än surrealistiska, säger hon och berättar att hon hämtar inspiration från det kulturella landskapet i USA.
Ett USA där man lever i likadana hus, med plastmaterial som liknar marmor och använder artificiella smakämnen för att det ska vara igenkännande och tillgängligt för alla.
– Det kulturella landskapet vill uppfylla dina förväntningar och de senaste 50 åren har vi utvecklat en medvetenhet för uniformitet och likhet, fortsätter hon. Vi är väldigt emot hierarkier.
Är dina verk en protest mot detta samhälle?
– Det är ingen protest utan det fascinerar mig. Det är en del av idén, att göra allt tillgängligt för alla, säger hon.
Sandy Skoglund är bred i sitt konstnärsskap och gör nästa allt själv sina verk. Skulpterar, formger och bygger upp installationer, ofta hela rum, som hon sedan fotograferar av. Ingen av bilderna är manipulerade i efterhand. Ett fotografi kan ta upp till tre år att förverkliga, från idé till själva fotoögonblicket.
– Det är en långsam process som börjar med en gnista, och sen är det en lång resa med arbete och lek, och sen blir det spännande igen och jag vet inte riktigt vad det blir förrän jag är där.

Återkommande i bilderna på utställningen, från 1970-talet till nu, är mat. På ett fotografi är väggar, golv, möbler och människor täckta av russin. Ett, och ett har de limmats fast på kropparna och övriga ytor. På ett annat är det ostbågar som täcker rummet och föremålen, och på en tredje köttfärs. På bröllopsbilden, i rött och gult, är väggar och golv täckta av sylt.
– Jag blev först intresserad av att arbeta med mat för det är så universellt, säger hon. Alla äter, så det är ett sätt att få tittarna att förstå verken, både genom magen och synen.
Djur har också fått sin plats på hennes verk, skulpterade av henne själv, tillsammans med människor.
– Djuren är en förlängning av människans medvetande och jag har alltid undrat hur djuren tänker, vem tittar på vem och hur skulle de tänka om de såg oss? Som i Fox games där en räv ser en restaurang och ser det som att stolar och bord är bra att hoppa på.
Utställningen har vernissage på söndag och då närvarar konstnären.