Påföljderna för brott handlar om två syften som skall uppnås. Det ena syftet är att via fängelsestraff och rehabilitering återföra den som begår ett brott till ett normalt och anständigt liv.
Men brottspåföljden handlar också om att ge upprättelse för den som blivit brottsoffer. Den som utsatts för våld har ett fullt legitimt intresse av att se den som utövat våld bli inspärrad och få ett långvarigt straff.

Utöver dessa två motiv kan det finnas ett tredje. Under den tid som en våldsbenägen person är inspärrad förhindras denne att begå andra våldsbrott. Längre straff utgör därför ett skydd för människor som annars riskerar att bli utsatta för våld.

Justitieminister Beatrice Ask la i går fram ett förslag till riksdagen om skärpta straff för grova våldsbrott. Det har sannolikt stort gehör hos en bred allmänhet som insett att samhället måste göra tydligare markeringar än hittills mot personer som utgör en fara för andras liv och hälsa. Den som begår grov misshandel, ägnar sig åt grov utpressning, är yrkeskriminell eller återfallsförbrytare skall bokstavligen få ett eländigt liv med långa fängelsevistelser. Varje individ har ett långtgående eget ansvar för konsekvenserna av sin livsföring och med skärpta straff för de grövsta brotten blir detta tydligt. Den brottslige har precis som den skötsamme gjort ett individuellt val. Inte minst tar därför hårdare straff sikte på gängkriminalitet, för det är inget som sker av stundens ingivelse utan är en självvald livsstil som skall ha ett högt pris.