EU:s massövervakningsiver av bland annat sms vållar splittring i båda politiska blocken.

En ovärdig massövervakning

Av Johan Hammarqvist 5 MARS 15.59

Frågan om EU:s datalagringsdirektiv är en het potatis på båda sidorna blockgränsen.

Splittringen ligger i öppen dager och skiljelinjen går inte längs blockgränsen utan motståndare och förespråkare finns i båda lägren. Värnare av den personliga integriteten står mot dem som gillar övervakningssamhället.
Direktivet, som lika gärna skulle kunna heta massövervakningsdirektivet, undertecknades för svensk del under förra mandatperioden av dåvarande justitieministern Thomas Bodström (S). Han var dessutom en av direktivets ivrigaste påskyndare.

Direktivet är en våt dröm för dem som gillar inskränkningar i den personliga integriteten. Det innebär nämligen att alla EU-medborgares kommunikationsdata (sms, e-post, telefonsamtal) sparas i mellan sex månader upp till två år. Allt utan att det finns det minsta uns av brottsmisstanke.
Det är ovärdigt en rättsstat men det har inte hindrat dess införande. De som ogillar direktivet har all fog i världen för det då det handlar om en massiv övervakning av medborgarna.

Sverige har ännu inte infört direktivet i svensk lag. Det är bra men samtidigt så finns uppenbara problem med detta. Vi är nämligen skyldiga att implementera det då Bodström för svensk räkning skrivit under något som är bindande. Anledningen till att Sverige ännu inte gjort svensk lag av direktivet är att regeringen inte är ense.
Folkpartiet och Kristdemokraterna stödde Bodström förra mandatperioden och har inte ändrat sig. Justitieminister Beatrice Ask (M), som när det begav sig inte stödde Bodström, har en delikat fråga i sitt knä.

Märkligt då att hon varit inne på att Sverige skulle tvinga teleoperatörerna att spara informationen längre än minimitiden på sex månader. Centerpartiet som ogillar direktivet har slagit bakut och frågan har lagts i långbänk. För en gångs skull en riktigt användbar långbänk.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skissade igår tre centerpartister - riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson samt Europaparlamentariker Lena Ek - på en väg som skulle kunna göra så att Sverige skulle slippa direktivet. De vill att implementeringen ska göras frivillig. Ingen optimal lösning men bättre än ingenting. Då finns ju i alla fall en chans att slippa massövervakningen för svenskt vidkommande. Och om det inte går är centerkravet att Sverige ska göra minsta möjliga, alltså bara det som precis behövs.

Hos vänstertrojkan hattas det fram och tillbaka om hur Sverige ska agera. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit emot direktivet medan Socialdemokraterna pläderat för snabbt införlivande.
Härom veckan anslöt sig dock Miljöpartiet och Vänsterpartiet plötsligt och överraskande till den socialdemokratiska linjen och övergav därmed sitt motstånd. I torsdags kom besked om att de hoppar av den uppgörelsen. Alltså återigen splittring även i det blocket. Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet hoppade av uppgörelsen är välkommet men reser naturligtvis frågan om hur länge uppgörelser i det gänget håller.

Det bästa hade varit om massövervakningsdirektivet kastats i soptunnan. Men då detta knappast låter sig göras så länge starka krafter agerar för att inskränka den personliga integriteten är centertankarna värda att ta en titt på.