Spirande skånska förhoppningar

Nu känns det på riktigt att ridsportsäsongen ligger i startgroparna.

I helgen var det stor tävlingsledar/domarkonferens i Lund och ute i stallar och ridhus förberder sig ryttarna för en förhoppningsvis framgångsrik säsong.

Skånes Ridsportförbund hade bokat Star Hotel i Lund, i alla fall en massa av konferenslokalerna, och fyllde dem med överdomare, banbyggare och arrangörer från många av de skånska klubbarna.

Jag var inbjuden att medverka och prata om media, om hur klubbarna skulle hantera och samarbeta med tidningarna. Nyfikenheten var stor, och viljan så klart, och det var intressant att höra alla frågor och ta del av de problem som en del har haft.
Men vad som slog mig mest var den framsynthet och den entusiasm som råder. Det lovar gott, jag är övertygad om att de skånska tävlingarna kommer att bli ännu bättre.
Ser också fram emot den skånska ridsportgalan. Kolla in i Lund den 19 mars.

Ny tävling

Den ekonomiska krisen har naturligtvis slagit hårt också mot ridsporten och därför var det upplyftande att höra folket från Ängelholm, som har ny stortävling på gång.
Samma gäller Ragnar Bengtsson och Paula Törnqvist som på sin anläggning Henriksdal kommer att utöka sin tävlingsverksamhet, inte minst med ett höstmeeting.

Det är ju så att det faktiskt är ganska sparsamt med tävlingstillfällen i augusti-september, så när Ragnar fick förfrågan för förbundet att arrangera ännu ett meeting tackade han ja. Det är starkt, alla som är i branschen vet hur mycket kraft som krävs för att hålla tävlingar.

Går hela vägen?

Apropå styrka, ni såg kanske reportaget i veckan om Alexander Zetterman. Han styrke- och konditionstränar extra för att bli en bättre ryttare. Det är i och för sig inget helt nytt, exempelvis Maria Gretzer har ju länge tränat sin kropp för att hålla sig i form. Men Alex gör det målmedvetet, med experthjälp, och han är fullständigt inriktad på att nå världstoppen.

Det är lätt att säga att jag ska bli bäst, en annan sak att verkligen lägga ner all koncentration och kraft för att nå målet. Jag tror att är det någon som ska gå hela vägen så är det just Alex, med sin lite tjuriga, envisa inställning.

Insnöat.

Var det någon mer än jag som fick skotta fram bilen i fredags? Det var en häftig snöstorm, vacker i sig, men med en massa medföljande problem. Fruset vatten, snö överallt och bitande vind. Inget för en urskåning.
Trösten är i alla fall att det går bra att rida när snön är så kall, hästarna får inga klampar i hovarna.
Allt medan min opererade fot börjar tillåta en hel del har det blivit mer ridning. Det är den gamle som, till sin glädje, fått ställa upp. Nu är det också dags att sätta igång sexåringen efter vila.
Men jag tror jag ska låta henne bralla av sig i en stor hage först…

      Tipsa en vän