En giraff hade överraskat mindre än "kamelen"

31 JANUARI 23.18 (UPPDATERAD 23.19)

KRÖNIKA. En noshörning, en isbjörn och en giraff, alla med sulky bakom. Se där, motivet på årets officiella Prix d'Amerique-affisch.

Märkligt? Javisst. Men ändå på någon sätt logiskt. För frågan är om vi inte hade blivit mindre överraskade över att få se en giraff i vinnarcirkeln än vad vi faktiskt blev när den riktiga vinnaren utkristalliserades, på travslang en riktig "kamel": 172-oddsaren Oyonnax med Sebastien Ernault, jätteskrällen som chockade alla den här söndagen på Parisbanan Vincennes.

Så gott som hela loppet och en god bit in på upploppet kändes det solklart att det skulle bli favoritseger, att fjolårsvinnaren Meaulnes de Corta som låg i ledningen skulle hinna undan och vinna. Men så blev det inte. Kort före mål gav den ledande favoriten upp och fångades in av två konkurrenter. Längsta nosen hade alltså Oyonnax, en åttaårig hingst som ingen hade koll på, som inte svarat för några direkt iögonfallande prestationer tidigare, men som visade sig ha mest krafter kvar på upploppet efter en perfekt smygare i fältet.

Tjusningen med trav? Jovisst, men kanske ändå mer ett bevis på att årets upplaga av det inofficiella VM-loppet höll lägre klass än på mycket länge. En favorit som passerat zenit i karriären och bakom denne en hel hög av föga märkliga hästar av vilka egentligen vilken som helst kunde vinna med ett bra lopp i draget. Ja, möjligen utom svenske gamlingen Opal Viking som var direkt chanslös såväl före som under loppet. Segertiden 12,4 var dessutom nästan en halv sekund sämre än Offshore Dreams löpningsrekord, ännu ett bevis på årets svaga VM-fält.

På väg hem till hotellet retade jag mig förstås på alla de svenska avhoppen; på att Glen Kronos blev skadad, på att Nu Pagadi inte "vågade", på att Torvald Palema stod över liksom Brioni och några till möjliga kandidater. I år var det upplagt för en bra svensk elithäst att komma hit och vinna, men bara medhängaren Opal Viking, med sin bästa tid långt bakom sig, tog chansen. Synd och skam och ett litet svek mot alla de svenska travturister som alltid invaderar Paris vid den här tiden på året.

Nåja, Erik Adielsson och Jägersrotränade Amour Rapide var en liten tröst som tvåa i treåringsloppet under sena eftermiddagen. Även om en andraplats är sådär lagom kul.

"Hemmalaget" kunde förstås fira. Det blev ju fransk seger igen, även om det nu inte var någon av de hemmahästar som storpubliken trodde mest på, eller ens höll tummarna för. Bara att gratulera.

Ja, dubbelt grattis, förresten, eftersom fransoserna den här dagen även spelade
hem EM-guldet i handboll. Men det starkaste minnet från Paris ett Champs-Elysées översvämmat av våldsamt firande egyptier efter segern i afrikanska mästerskapet.

      Tipsa en vän