Amanda Jansson och Emma Olsson hamnar plötsligt i 1600-talet.

Mäktigt spel på Skottorps slott

Av Lars Johansson 17 JULI 2009 20.57

SKOTTORP. Det är naturligtvis omöjligt att jämföra 15-årsjubilerande Laholms Sommarspels tidigare produktioner med den premiär, Bröllop på Skottorps slott, som spelades upp på fredagskvällen, men vad som bjuds i år är det mäktigaste hittills på många vis.
Inte minst att man kan nyttja empireslottet som kuliss i flera avsnitt.

LT såg torsdagskvällens genrep, där för övrigt slotts- ägarfamiljen hamnade på andra sidan så att säga, och fick utgöra en del av publiken, medan skådespelarna intog såväl slott som stall.
Grunden till årets spel, som omfattar 16 föreställningar, var inte överraskande det bröllop som förekom på slottet för 330 år sedan mellan den svenske kungen Karl XI (Daniel Pålsson) och den danska prinsessan Ulrika Eleonora (Maria Lindberg).
Även om det fanns positiva och vackra inslag som alltid inför ett bröllop, så gjorde kungens moder, Hedvig Eleonora (Mona Davidsson) ett charmerande motstånd och öste galla över kungens val och i stort sett alla danskar. Med en bitsk uppsyn som ordentligt fastnade på näthinnan.

Förälskelse

Vad som sedan började i kulisserna – ung förälskelse mellan kungens hästskötare Erik (Mergim Dobratiqi) och Trine Livsdotter (My Nyberg) – utvecklades till en kärlek som ändade i ytterligare ett bröllop på det sydhalländska slottet. Uppbyggnaden parallellt var genial, och återigen visade Hans Rääf (manus och regi) och Monica Schramm (dramaturg och regiassistent) fingertoppskänsla och sinne för detaljer.
Kungens rådgivare, Johan Gyllenstierna (Jan-Erik Ekelund) var spelets färgstarkaste person men också hatad av kvinnfolket, som med gift och även kniv försökte undanröja honom. Han hade en disträ sida som till slut fick undan honom.
Det är egentligen hela ensemblen i Bröllop på Skottorps slott som ska harangeras, från kökspojken Tor (Olle Larsson) till husfrun på slottet, Trude (Anette Olsson) och inte minst Ulrika Eleonoras kammarjungfru Karen (Stina Larsson).

Träffsäkra figurer

Dessutom fanns som vanligt några träffsäkra figurer, nämligen Jan Winbladh som prästen Håkon – han har tidigare spelat präst i andra sammanhang, Rutger Niklasson, som denna gång var kapten, bonde och speleman samt den franske kungens kurir, Feuquiéres (Markus Andersson) som gav en extra krydda på föreställningen, inte minst som klantig roddare i slottets damm.
För det är nämligen så, att Laholms Sommarspel låter publiken vara på vandring mellan stall och slott via stopp på vägen, där händelser inträffar. Detta koncept håller även på Skottorp,: vid mindre bra väder än på genrep och premiär kan det dock bli problem.
Ett par dansnummer och en avslutande sång i dur ingår i spelet som är sju kvart långt utan paus. Att den sistnämnda inte finns ersätts med de förflyttningar som spelet har och vinner på. Stallets kulisser har effektivt tagit bort de svåra ljudförhållandena, och slottets salar och trapphus utgör miljöer som gör att man trivs förträffligt med dubbelbröllopet på Skottorps slott.

      Tipsa en vän