Oj, en riktigt stor ära att få ta emot det här priset. Det hade jag verkligen inte förväntat mig, sade Jan när LT överraskade honom på lördagen. Men han tillade- för jag är ju verkligen inte ensam när det gäller att jobba för klubbarnas bästa.

Jan har visat en särdeles känsla för Kornhult/Hishult och Sjöalt, två klubbar som ligger honom varmt om hjärtat.

2008 har varit speciellt för Jan, som förutom arbete i egna firman och engagemang både i Kornhult/Hishult och Sjöalt, också sett till så att sonen Simon kunnat träna med Sunvära och spela med klubbens P 15-lag.

Jo, det har väl blivit några mil. Under 16-17 veckor totalt kanske 120 mil i veckan.

Kort period i livet.

-Trots allt är detta något man gör en kort period i livet, men när vi samtidigt ser att Simon satsar och stortrivs med det han gör, så är det självklart att man som förälder gör det här för sina barn.

Blir det någon ledig kväll hemma i veckan?
Nja, Jan drar på svaret och sneglar på hustrun Mariann.
-Inte så ofta, men nu har jag dragit mig tillbaka lite grand, så där ska väl ges plats åt litet eget också. Grunden till uterummet springer ingen vart, men det ska väl bli tid för det också framöver. Allt handlar om prioritering i livet.

Idrotten har alltid haft sin plats i Jannes liv. Vägen till idrotten har gått via Malmö och Vilhelmina innan familjen bosatte sig på Violvägen i Laholm.

-Då var jag tre år och sedan flyttade vi till Våxtorp i samband med skolstarten.

Gymnasiet i Halmstad och sedan lägenhet i Laholm.

Bandy, fotboll, pingis, tennis, volleyboll. Där fanns egentligen ingen sport som Jan inte provade på.

-Jag var väl 10-11 år när jag kom i kontakt med Sjöalt och bandyn. Bor man i Våxtorp blev också brassbandet ett tillhåll.

I Våxtorps Bois blev det uppdrag på uppdrag.

Bilbingo i Våxtorp.

-Jag var faktiskt med om att starta bilbingon tillsammans med Hebert Kristiansson och fungerade som utropare under flera år.

Åren gick och 1992 kom nuvarande anhalten, Kornhult, in i bilden.

Jan hade bildat familj och numera är sätet huset mitt i byn.

-Jerry Nilsson lockade mig till klubben och det blev ju naturligt att man spelade fotboll där.

Jan hamnade i PR och festkommittén och fick diverse andra uppdrag, både som tränare och lagledare. Vintertid blev han ungdomsansvarig i Sjöalt och snart nog satt han också med i Hallands Bandyförbund och blev förbundskapten för ett av hallandslagen.

Vad drev dig till allt detta?
- Ja, det allra viktigaste var och är att se hur vår ungdomar utvecklas, att vi som ledare kan ge dem en vettig sysselsättning på fritiden. Det är viktigast för mig.

Åren i Kornhult innebar också start för bilbingo.

Ordförandeskapet i Kornhult/Hishult har dock Jan släppt alldeles nyligen.

Att ge hundra procent.

-Ja, man måste kunna ge hundra procent om man ska ha en uppgift. Jag vill inte göra något med vänster hand. Företaget tar mycket tid just nu och då måste man prioritera det.

Men det hindrar naturligtvis inte Jan för att hoppa med. Jag kommer ju aldrig att släppa idrotten, allt det man får tillbaka vill jag inte vara utan.

Nyligen fick du hoppa in i Sjöalts A-lag.

-Ja, Jan skrattar. Morgan lockade mig att ta med skridskorna, så det blev ett inhopp, ett tillfälligt sådant.

Känslan av att jobba ideellt är speciell, tycker Jan.

Jag menar ska vi jobba på Kornhults idrottspalts en lördag morgon med någon ting, så kommer 35-40 personer direkt och så jobbar man ihop tills allt är färdigt. Det är inte konstigare än så. Känslan för klubbarna på landsbygden går inte att ta fel på.

Under 2008 var Jan med och lade handen vi ett matchprogram i föreningen.

- Jag och Göran Rosengren hade länge pratat om att utveckla matchprogrammet. Nu fortsätter Göran och lägger ner ett jättejobb, så årets blir säkert ännu vassare.
Jan känner mycket för Sjöalts IF som han tillhört under många år.

Bitter eftersmak.

-Visst har det känts jobbigt när 95 procent av allt arbete handlar om enbart pengar, idrotten kommer i andra hand. Sjöalt har förvisso gjort fel i en hel del under resans gång, men samtidigt känns det bittert att omgivningen till stora delar svartnat ner och talar skit om föreningen.

-Varför kan till exempel inte kommunen vända på steken, propagera för att vi faktiskt har en bandybana på orten. OK folk invaderar inte oss bara för att här finns en isbana, men bara det faktum att här finns kultur för bandy borde vara positivt. Man har inte tagit tillfället i akt helt enkelt. Jag tycker man har misslyckats med att få ut budskapet.

Inser man värdet av ledarinsatserna inom idrotten?
- Nej, det känns inte så. Jag efterlyser rätt inställning och ödmjukhet inför idrottens förespråkare, men också inför all annan fritidsverksamhet, det behöver inte vara idrott. Allt detta kan inte mätas i pengar.

- Jag tycker absolut att detta måste upp till ytan, hur mycket tid som läggs ner från alla ideellt arbetande ledare. När man i nästa andetag från politikerhåll talar om att halvera aktivitetsbidraget, blir jag betänksam. När jag hör det, då måste jag reagera och då måste de ansvariga tänka till lite extra, menar Jan Carlsson.

Direkt ledsen blir Jan angående det sätt som Sjöalt blivit behandlat.

-Bara i förra vecka stod vi redo att ta emot skolelever. Samma dag ringde man och avbokade- tyckte att vädret inte var så bra, det duggregnade, så man valde att åka inomhus i Halmstad i stället.

- Jag hoppas verkligen det klimatet kan ändras till Sjöalts fördel, säger Jan som den 7 februari lotsar hela Kornhult/Hishult till Kickoff på Sjöaltsvallen.

-Festligt med fotbollsspelare på skridskor, korvgrillning och allmän samvaro.

Känslan för idrotten är äkta för 2008 års innehavare av LT-kransen.