Diktaturens ansikte

I ett tidigare inlägg beskrev jag hur den nordkoreanska regimen skickar arbetare till andra länder, t ex Kina och Ryssland, för att tjäna pengar åt diktatorn Kim Jong-un. Enligt FN:s specielle rapportör handlar det om minst 50 000 människor.

Den sydkoreanska nättidningen DailyNK (www.dailynk.com) har undersökt arbetsförhållandena för dem i Kina, Ryssland och Mongoliet. Flyktförsök bestraffas hårt. Ett vittnesmål från Ryssland beskriver hur den överallt närvarande nordkoreanska säkerhetstjänsten i ett fall skar av hälsenorna på en person som greps under flyktförsök. I ett annat fall ska flyende arbetare tvingats lägga sig på marken och få sina ben krossade av en grävskopa. Eventuell läkarvård fick betalas ur egen ficka. Den intervjuade personen uppger, att syftet med den bestialiska misshandeln var att skapa skräck hos de andra arbetarna. De som grips skickas hem. Sedan spärras hela familjen in i ett politiskt fångläger. Förhållandena där är omvittnat omänskliga med tortyr, svält och avrättningar.

Kan man göra något? Ja, sedan de här förhållandena blivit allmänt kända har t ex Polen förbjudit nordkoreanska arbetare som arbetar på det här sättet i landet. Frågan är, om Ryssland och Kina kan förmås att göra samma sak.

Lars-Erik Jonsson

Hänt i juni 2016

Svenska Amnesty publicerar i början av varje månad en sammanfattning av vad som har uppmärksammats under närmast föregående månad. Här är rubrikerna från det nummer som kom den 4 juli 2016. Den som vill prenumerera på nyhetsbrevet kan skriva till

http://list.amnesty.se/cgi-bin/mailman/listinfo/e-nytt

 

  • Goda nyheter

BURMA: U Gambira är fri

NAURU: Ny brottsbalk välkomnas av Amnesty – dödsstraff avskaffas och samkönat sex blir lagligt

  • Dödsstraff

SINGAPORE: Avrättning fördöms av Amnesty

MALDIVERNA: Förberedelser för första avrättningen sedan 1954

  • Krig och konflikt

TURKIET: Amnesty varnar för återgång till 1990-talet

COLOMBIA: Historiskt steg

LIBYEN: Domstol beordrade frigivning av tolv fångar – alla dödades

  • Hbtqi-frågor

KENYA: Domstol ger fortsatt klartecken för analundersökningar

SINGAPORE: Myndigheterna varnar företag: Sluta med stöd till hbtqi-arrangemang

UKRAINA: Stor seger för mänskliga rättigheter

  • Yttrandefrihet

BAHRAIN: Allt värre för mänskliga rättigheter

BURMA: Mobb gick till attack mot moské

ZAMBIA: Oberoende tidning stängs och chefredaktör grips

ALGERIET: Greps efter satirprogram i TV

MALDIVERNA: Amnesty ifrågasätter domen mot förre vicepresidenten Ahmed Abeeb

ERITREA: Frige alla samvetsfångar

POLEN: Amnesty riktar skarp kritik mot nya anti-terrorlagar

  • Övrigt

STORBRITANNIEN: ”Fokus måste ligga på det som förenar istället för det som splittrar oss” – Amnesty om Brexit

  • Internationell rättvisa

EUROPADOMSTOLEN: Förhandlingar om Rumänien och Litauens delaktighet i CIA:s brott

  • Historiska brott

ARGENTINA: En historisk dag för firande

Årsmöte i Gullbranna

IMAG0340Svenska Amnesty ordförande, Tora Törnqvist.

I tre dagar under den gångna pingsthelgen höll svenska Amnesty sitt årsmöte i Gullbrannagården. Amnesty-grupperna i Halland var värdar för mötet och bidrog med funktionärer och utställningar. Utöver de obligatoriska valen var dagordningen packad med paneldebatter, seminarier, föreläsningar, behandling av inkomna förslag och motioner, diskussioner om långtidsplan, prioriteringar och interndemokrati, samt redovisningar av vad som uträttats under 2015. På kvällarna fanns det plats för underhållning och sällskapsliv.

Eftersom organisationen inte kunde bjuda på några infekterade personstrider, misstänkta ekonomiska oegentligheter eller andra skandaler, fick mötet genomföras helt utan bevakning av tidningar, radio och tv. I lugn och ro kunde de närmare 200 deltagarna från hela landet ägna sig åt sådant som flyktingkrisen, rätten till familjeåterförening, mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, läget i länder som Argentina, Nordkorea, Turkiet och Uganda, förföljelsen av homosexuella, våldet mot kvinnor och den kontroversiella frågan om avkriminalisering av prostitution.

Vid de odramatiska valen till styrelse, fondstyrelse, granskningskommitté och valberedning var det mest intressanta att kandidaterna genomgående är så kunniga, erfarna och allmänt meriterade. Eftersom många dessutom är så unga förbluffas man över att de hunnit skaffa sig en så gedigen CV.

Det kan slutligen konstateras att mötet präglades av ovanligt många unga deltagare och att alla föreföll helt överens om att Gullbrannagården är en förträfflig plats för sådana här årsmöten och konferenser – bra anläggningar i naturskön omgivning, förnämlig utrustning, utmärkt kök, hjälpsam och kunnig personal. Dessutom hade vi tur med vädret.

Bo Lindblom

Amnesty höll årsmöte

I tre dagar under den gångna pingsthelgen höll svenska Amnesty sitt årsmöte i Gullbrannagården. Amnesty-grupperna i Halland var värdar för mötet och bidrog med funktionärer och utställningar. Utöver de obligatoriska valen var dagordningen packad med paneldebatter, seminarier, föreläsningar, behandling av inkomna förslag och motioner, diskussioner om långtidsplan, prioriteringar och interndemokrati, samt redovisningar av vad som uträttats under 2015. På kvällarna fanns det plats för underhållning och sällskapsliv.
      Eftersom organisationen inte kunde bjuda på några infekterade personstrider, misstänkta ekonomiska oegentligheter eller andra skandaler, fick mötet genomföras helt utan bevakning av tidningar, radio och tv. I lugn och ro kunde de närmare 200 deltagarna från hela landet ägna sig åt sådant som flyktingkrisen, rätten till familjeåterförening, mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, läget i länder som Argentina, Nordkorea, Turkiet och Uganda, förföljelsen av homosexuella, våldet mot kvinnor och den kontroversiella frågan om avkriminalisering av prostitution.
     Vid de odramatiska valen till styrelse, fondstyrelse, granskningskommitté och valberedning var det mest intressanta att kandidaterna genomgående är så kunniga, erfarna och allmänt meriterade. Eftersom många dessutom är så unga förbluffas man över att de hunnit skaffa sig en så gedigen CV.
     Det kan slutligen konstateras att mötet präglades av ovanligt många unga deltagare och att alla föreföll helt överens om att Gullbrannagården är en förträfflig plats för sådana här årsmöten och konferenser – bra anläggningar i naturskön omgivning, förnämlig utrustning, utmärkt kök, hjälpsam och kunnig personal. Dessutom hade vi tur med vädret.
     Bo Lindblom

Tvångsarbete mitt i EU

Den 31 mars publicerade den tyska tidningen Die Zeit ett reportage om en liten by i Polen tre mil söder om Warszawa. På en stor tomatodling där är det troligt att det hårda arbetet görs av nordkoreaner, i huvudsak unga människor. Odlingarna är omgivna av höga murar och taggtråd. En byinnevånare uppskattar antalet arbetare till 50 – 60 personer. Men ingen vet några detaljer. Allt är hemligt, säger man.

Enligt FN:s specielle rapportör om Nordkorea, Marzuki Darusman, finns 50 000 människor utskickade till främst Ryssland och Kina för att i gruvor, skogar och industrier tjäna pengar åt regimen. De som slavar i 60 graders värme i växthusen i Polen får betala 90 % av sin lön till diktatorn Kim Jong-un. På det här sättet påstås han tjäna 1,2 – 2,3 miljarder dollar per år totalt av de 50 000 som arbetar utomlands. Därmed kan han komma runt de internationella sanktioner som riktas mot Nordkorea.

När byborna intervjuas återkommer ofta frasen ”Det är som ett arbetsläger.” Skulle det alltså finnas tvångsarbete i Europa av idag? Mitt i EU?

Lars-Erik Jonsson

Maktskifte i Burma

This frame grab shows Myanmar's opposition leader Aung San Suu Kyi (C) with diplomats and journalists on the third day of her trial at a prison guesthouse in Yangon, after the junta allowed diplomats and media to observe the trial, May 20, 2009. REUTERS/Reuters TV/MRTV
Suu Kyi intervjuad av journalist från Reuters

Att återinföra en någorlunda väl fungerande demokrati efter en period av diktatur, militärvälde eller ockupation är ingen enkel sak. Även om de ledande förtryckarna avsätts och kanske bestraffas, återstår frågan hur man ska behandla förtryckets många hantlangare och medlöpare. Vad krävs för att uppnå någon form av försoning? Olika lösningar har prövats – i länder som under andra världskriget var ockuperade av Hitlertyskland eller av Japan, i länder som under inbördes strider har drabbats av folkmord, i länder där stora folkgrupper har varit utsatta för grov och ofta livshotande diskriminering.

Inför sin avgång försöker de ansvariga ofta skaffa sig garantier för att de inte ska kunna åtalas för sina brott. Det händer att några huvudansvariga grips och döms, medan de många som verkställt deras order kommer undan med förklaringen att de bara lydde sina överordnade.

När den serbiske ledaren Radovan Karadžić nyligen dömdes till 40 års fängelse av den Internationella brottmålsdomstolen, framgick det av rapporteringen att många i hemlandet såg honom som en martyr och en hjälte. Det kan man inte göra mycket åt. Det är ändå ett viktigt framsteg att det nu finns en internationell domstol med stor kompetens. Ingen som har organiserat massmord kan längre räkna med att helt klara sig undan.

 

Den chilenske juristen och universitetsläraren José Zalaquett har studerat de problem som uppstår vid övergången från diktatur till demokrati. Han har stor erfarenhet av svårigheterna, dels från tiden under och närmast efter Pinochets maktinnehav i Chile, dels från åren som ordförande i Amnestys internationella styrelse.

Enligt Zalaquett är det ett absolut minimikrav att man tillsätter en sanningskommission som med juridisk och annan expertis klargör vad som faktiskt har hänt. För de drabbade och deras anhöriga har det avgörande betydelse att sanningen äntligen kommer fram. I Sydafrika innebar det att man erbjöd amnesti åt dem som avlade en fullständig bekännelse. En strängare variant är att man väljer en rättslig prövning som leder till friande eller fällande domar, med avskedanden eller fängelsestraff.  Det avstod man från i Sydafrika.

 

I Burma tycks man nu vara beredd att gå ännu längre i försöken att uppnå försoning utan bestraffning. Under femtio år har landet styrts av en militärjunta som begått allvarliga brott mot i stort sett varenda artikel i den Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Armén har fört hänsynslösa krig mot de talrika minoritetsfolken i landets ytterområden. Mängder av civila har fördrivits från sina byar. Medlemmar av den fredliga oppositionen har dömts till långa fängelsestraff. Tusentals obeväpnade demonstranter har skjutits ihjäl vid demonstrationer för demokrati. För att få bukt med oppositionella studenter stängdes all högre utbildning under flera år. Ledande officerare har berikat sig genom att ta över stora delar av näringslivet. Man har infört en grundlag som stadgar att en fjärdedel av platserna i parlamentet ska tillsättas av militären, samtidigt som det krävs en majoritet med mer än tre fjärdedelar av rösterna för att reformera landets lagar. Korruption och inkompetens har orsakat ett allmänt förfall inom ekonomin, rättsordningen, jordbruket, undervisningen, sjukvården och infrastrukturen.

Motståndet tvingade till slut generalerna att tillåta allmänna och tämligen fria val. I november 2015 lyckades den demokratiska oppositionen erövra 86 procent av de tillgängliga platserna i parlamentet. Fredspristagaren Aung San Suu Kyi, som leder det demokratiska partiet NLD, kan inte bli president, eftersom militärens grundlag utesluter personer som har nära anhöriga med utländskt medborgarskap. Suu Kyis två söner är brittiska medborgare.

I det här läget väljer Suu Kyi och NLD ändå att förhandla med generalerna och deras stödparti för att få till stånd någon sorts koalition. De besegrade väntas bli erbjudna ministerposter utöver vad de automatiskt får genom grundlagens paragrafer. Om detta ska lyckas kräver det att miljoner människor visar en aldrig tidigare skådad vilja till försoning.

Maktskiftet äger rum den 1 april. En möjlighet är att oppositionen bara bidar sin tid och att det till slut ändå blir en sanningskommission eller en rättslig prövning. Tillvägagångssättet är likväl unikt. För omvärlden finns det skäl att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet.

Bo Lindblom

Svenska Amnestys samordnare för arbetet med Burma/Myanmar.

Vem betalar?

Nordkorea har ungefär 25 miljoner invånare. Av dem svälter 15 miljoner. Hur kan ett så fattigt land ha råd med att utveckla kärnvapen och skicka upp missiler i rymden?

 Invid staden Kaesong strax norr om den demilitariserade zon som skiljer Nord- och Sydkorea åt finns ett industrikomplex, som drivs av de båda länderna gemensamt. Nord står för arbetskraften och syd för teknik och planering.

 Drygt 50 000 nordkoreaner arbetar där enligt den sydkoreanska nyhetsbyrån DailyNK. Deras månadslön är ungefär 1 300 kr. Diktatorn Kim Jong-un lägger beslag på 80 % av varje arbetares lön, dvs 1 040 kr Kvar att leva på blir då 260 kr. Regimen tjänar alltså 50 000 x 1040 kr = 52 miljoner kr per år på dessa arbetare. Detta belopp disponerar diktatorn fritt och utan insyn. Tillsammans med andra inkomster får man då råd med rätt mycket.

 Nu har Sydkorea lagt ner hela verksamheten i Kaesong i protest mot de nordkoreanska raketexperimenten. Vart tar de nordkoreanska arbetarna då vägen? De statliga industrierna (om de fungerar) är inget alternativ. Där är månadslönen knappa 9 kr.

 Så vad blir svaret på min inledande fråga? Jo detta: det är vanlig folk som med sina liv betalar den politiska och militära elitens utsvävningar.

 

Lars-Erik Jonsson

 

Amnestys årsrapport

Amnesty Internationals årsrapport 2015/16 har kommit. Här en sammanställning av fakta från rapporten som redovisar läget i 160 av världens 193 länder. Se även http://www.amnesty.se/.

  • ● I minst 113 av länderna inskränktes yttrandefriheten och pressfriheten godtyckligt.
  • ● Över 60 miljoner människor i världen var på flykt, många av dem har varit på flykt i flera år.
  • ● Över 30 länder tvingade olagligen flyktingar att återvända till länder där de var i fara.
  • ● Väpnade grupper begick övergrepp i minst 36 länder.
  • ● Minst 156 människorättsförsvarare blev avrättade eller dog när de satt häktade.
  • ● I minst 61 länder finns samvetsfångar – det vill säga människor som fängslats enbart för att de utövat sina mänskliga rättigheter.
  • ● Minst 122 länder ägnade sig åt tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning.
  • ● Krigsförbrytelser eller andra brott mot ”krigets lagar” förekom i minst 19 länder.
  • ● I minst 55 procent av länderna förekom bristfälliga rättegångar. När en rättegång är bristfällig skipas inte rättvisa – vare sig för den åtalade, för den som utsatts för brottet eller i samhällets ögon.
  • ● Minst 20 länder, och fyra under 2015, har nu godkänt lagar eller lagförslag som erkänner äktenskap eller partnerskap mellan personer av samma kön.

//   Bo L

Ofattbart våld

I nordkoreanska fängelser och arbetsläger dör ett stort antal människor. Diktatorn själv, Kim Jong-un, har nu undertecknat en order till säkerhetstjänsten, att de som är inblandade i dödsfallen ska straffas hårt.

Men detta gäller enbart fångar i vanliga fängelser. Enligt nya instruktioner får vakterna där inte tortera dem som dömts för finansiella brott, våldsbrott eller narkotikabrott. En källa uppger, att de ändrade instruktionerna kan bero på ”press från det internationella samfundet” och att ord som ”mänskliga rättigheter” cirkulerar. Det arbete som görs av Amnesty International och flera andra organisationer skulle alltså kunna betyda något.

Men förbudet gäller inte dem som dömts för ”politiska brott”, t ex att de tittat på sydkoreanska TV-serier eller begått andra ”icke-socialistiska” handlingar. Slag och sparkar mot dessa är fortfarande tillåtna. En källa uppger att ingen bryr sig om ifall någon dör. Dessa människor finns i regimens arbetsläger. De tros vara uppemot 100 000.

En FN-rapport beskriver förhållandena bl a så här: ”These crimes against humanity entail extermination, murder, enslavement, torture, imprisonment, rape, forced abortions …” och så fortsätter uppräkningen.

Arbetet för elementära mänskliga rättigheter måste fortsätta och den nordkoreanska regimen ställas till svars för sina brott.

Lars-Erik Jonsson

Källor:

Den sydkoreanska nyhetsbyrån DailyNK,

Report of the detailed findings of the commission of inquiry on human rights in the Democratic People´s Republic of Korea (2014).

Goda nyheter från Mexiko

Adrián Vasquez från Mexiko, en av dem som vi arbetat för inom kampanjen Stoppa tortyr, frigavs helt utan villkor i går!

Adrián greps den 26 september 2012 och torterades så svårt att han tvingades till en akut operation för att överleva. Han visades även upp som brottsling för media och anklagades för narkotikabrott och olaga vapeninnehav. Adrián har hela tiden hävdat att vapnen och drogerna hade planterats av de poliser som grep honom. Han har därefter suttit fängslad i väntan på rättegång. Domstolen godkände i går ett överklagande från Adriáns advokater med hänvisning till att det inte finns någon bevisning mot honom, och han frigavs därefter.

Adrián har nu återförenats med sin fru och sina fyra barn. Det yngsta av barnen är en bäbis som han fick träffa för allra förta gången. Adrián hälsar:

     ”Thank you very much to everyone at Amnesty. I feel very thankful, very happy. You have supported me so much and I send my best to everyone there.”

Mer utförlig information: http://www.amnesty.se/engagera-dig/agera/aktuella-blixtaktioner/further-information-on-ua-9315-mexico-torture-victim-released-after-three-years/

×