Kli­matet be­höver bättre po­li­tik

San­no­lik­heten för att världen ska klara Paris­av­talets mål att tem­pe­ra­tur­ök­ningen på jorden ska stiga mind­re än två grader, med in­rikt­ningen 1,5 grader, är låg. 1,5-gradersmålet har till och med be­skrivits som ”ex­tremt osan­no­likt” av en grupp fors­ka­re
Det här visar att mer måste göras av alla länder – även Sverige. Här har ut­veck­lingen ty­värr stag­nerat de senaste åren.
I val­de­batten fick kli­mat­min­i­ster Isa­bel­la Lövin (MP) höra att det första kvar­talet i år ökade växt­hus­gas­ut­släppen, en­ligt SCB. Hennes för­svar att man inte kan döma ef­ter ett kvar­tal var rel­e­vant. Även ti­digare har en­sta­ka kvar­tal ökat.
Men jäm­för man första kvar­talet 2015 med första kvar­talet 2018 är ut­släppen un­ge­fär lika stora. Nå­gon minsk­ning har inte skett un­der de år Mil­jö­par­ti­et suttit i rege­ringen. De åtta åren med Alliansen minskade ut­släppen med näs­tan 20 pro­cent.

Det här visar att en av de vik­tigaste frå­gorna när en ny rege­ring ska till­träda är att en ef­fek­tiv kli­mat­po­li­tik kan föras.
Sam­ti­digt är Sverige ett li­tet land. Det räcker inte att ut­släppen minskar i Sverige, ens till noll.
I USA av­vecklar pres­i­dent Trump den kli­mat­po­li­tik som fö­re­gång­a­ren Obama in­förde. Trump un­der­lättar för ut­vin­ning av skif­fer­ol­ja och -gas, han mildrar kraven på kon­troll av me­tan­ut­släpp och han ar­be­tar ak­tivt för ökad kol­an­vänd­ning. Han har ock­så be­stämt att USA ska lämna Paris­av­talet.
EU för en mer fram­synt kli­mat­po­li­tik. Målet att minska ut­släppen av växt­hus­gaser med 20 pro­cent till 2020 ser ut att kun­na nås. Det nya målet för 2030 in­ne­bär en minsk­ning med 40 pro­cent, vil­ket kräver tuffare åt­gärder och ändå egent­li­gen är för lågt satt. Det svenska målet är 63 procent.
2030 ska 32 pro­cent för­ny­bar ener­gi an­vändas i EU och ener­gi­ef­fek­ti­vi­teten ska öka med minst lika myc­ket.

Tra­fiken är den sek­tor där växt­hus­gas­ut­släppen varit svårast att komma åt. EU:s del­mål att an­vänd­ningen av bio­driv­me­del ska öka till minst 14 pro­cent är där­för för lågt satt.
För Sverige är det vik­tigt att tall­ol­ja och ved­rå­va­ra från skogen de­fi­nieras som för­ny­bara, vil­ket märk­ligt nog inte var själv­klart.
Där­emot är det för­vånande och märk­ligt att fort­fa­ran­de ska den max­i­mala an­vänd­ningen av bio­driv­me­del från åker­grö­dor vara bara sju pro­cent. Det är obe­grip­ligt i ett läge där EU sam­ti­digt ger bi­drag till att lägga åker i träda och inte har någ­ra be­gräns­ningar för att as­fal­tera god åker­mark. Det skulle finnas stor po­ten­ti­al att odla mer ener­gi på åker som inte an­vänds för livs­me­dels­pro­duk­tion.

Sverige ligger före i an­vänd­ningen av för­ny­bara bräns­len, främst ge­nom in­bland­ning i die­sel och även ren bio­die­sel. Men många goda pro­jekt har inte för­verk­li­gats på grund av bristen på lång­sik­tig po­li­tik. Där­för im­por­teras en stor del av de för­ny­bara driv­me­del som an­vänds i Sverige. Be­hovet av lång­sik­tiga spel­re­gler som gör att de pla­nerade an­lägg­ningarna kan starta är tyd­ligt. Dagens osäkerhet gagnar var­ken kli­matet, mil­jön el­ler svensk ekonomi.
För kli­matets skulle be­hövs där­för en ny re­ger­ings­po­li­tik på om­rå­det, som sätter kli­mat­re­sul­tat före sym­bol­po­li­tik.

×