Verksamhetschefen Nadzija Sabovic, 69, lämnar Laholms rödakorskrets för pension i månadsskiftet mars-april. Foto: Oskar Svensson
Många trogna kunder kommer in på Kupan i Laholm. Här hälsar Nadzija glatt på Monika Svantesson och Camilla von Wowern, två flitiga besökare på Kupan.
Nadzija Sabovic tillsammans med några av medarbetarna, Ingbritt Karlsson, Christer Walther (ny verksamhetschef i april) och Hanadi Diyab

Efter 25 Rödakorsår väntar pensionen

Blivande pensionär. Det var slumpen som förde Nadzija Sabovic in i Röda Korsets verksamhet. Det var för 25 år sedan. Efter tjugo år som verksamhetschef i Laholm lämnar hon över till nya krafter. Vid månadsskiftet väntar istället ett liv som pensionär. Med sig i bagaget tar hon med sig alla möten och den hjälpande hand hon gett människor som behöver stöttning. Men det lär inte bli sista gången hon hjälper till.

Namn: Nadzija Sabovic.
Ålder: 69 år.
Bor: Laholm. Född och uppvuxen i forna Jugoslavien (i nuvarande Montenegro).
Familj: Tre barn, fem barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Intressen: Jobba med människor, läsa och resa.
Gör: Verksamhetschef på Röda korset Laholm.
Hur är jag som person: Utåtriktad, social och positiv.
Aktuell: Pensioneras den 31 mars. Hon efterträds som verksamhetschef på Röda korset i Laholm av Christer Wahlter.

Efter en viss övertalning flyttade Nadzija Sabovic, 69, till Sverige, 1970, från Montenegro, 22 år gammal. Hennes dåvarande man hade tidigare flyttat till Sverige som arbetsinvandrare. Tanken då var att paret skulle stanna i två år – men har nu blivit 48 – hitintills.
– Jag vantrivdes i ett par år. Redan efter några månader var den sociala biten en katastrof för mig och då sa jag till min man att jag ska flytta. Jag tyckte svenskarna var galna. De pratade inte med varandra utan med sina hundar. Det hade jag aldrig sett innan, säger Nadzija Sabovic om kulturkrocken hon möttes av.
Men hon omvärderade sin inställning ganska snabbt.
– När jag fick mina barn och de började på förskola bestämde jag mig för att stanna Då var det lika bra att ha roligt när man var här. Jag har haft det jättebra i Sverige, haft jobb och människor runtomkring som man har trivts med, säger hon och fortsätter:
– Samtidigt måste man bjuda på sig själv för det är ingen som knackar på dörren om man sitter hemma och stänger in sig.
Nadzija arbetade som lärare i 18 år men sa upp sig själv och gick arbetslös ett tag då slumpen tog henne till Röda korset. Hon och grannar hade samlat in kläder som skulle skickas till behövande under Balkankriget.

Det slutade med att hon, 1993, istället började jobba som frivillig inom Röda korset. i Halmstad.
Men redan året efter kom förfrågan om anställning.
– Tänkte att det klarar inte jag. Jag är ju bara lärare. Jag trodde inte jag kunde något annat men då blev det så att jag praktiserade och sedan anställdes jag.
– Ingen dag är den andra lik så därför är det inte tråkigt här. Man utvecklas, både som människa och arbetsplatsen likaså, fortsätter hon.
För tjugo år sedan blev Nadzija verksamhetschef för Röda korset i Laholm. Något hon inte ångrar.
– Det har varit en fantastisk resa, bättre jobb kan man inte hitta. Jag har aldrig haft någon tråkig dag här, berättar hon och fortsätter:
– Man lär sig mycket av människor. Det är ingen universitetsstudie som kan jämföras med möten med människor.

Krigen har också varit en central del i arbetet.
– Det är väldigt mycket som berört mig. Man upplever krig på ett helt annat sätt än andra som bara ser det på tv, inte direkt nära men närmare, genom att höra splittrade familjers berättelser och öden, säger Nadzija med en tår ögat.
Hon ser tillbaka på krigen i Rumänien, Uganda och Mellanöstern, men det som ligger närmst i hennes minne är Balkankriget.
– Det berörde mig väldigt starkt, det var i mitt land och mina vänner, säger hon.
Utöver internationella kriser och katastrofer har hon och verksamheten under årens lopp hjälpt tusentals människor som i någon form behövt stöd och hjälp på det personliga planet. Det kan vara en hjälpande hand med att familjer återförenas eller hjälp med att komma i kontakt med myndigheter och organisationer.
– I det här arbetet träffar man alla kategorier av människor, allt från hemlösa till topparna, som behöver någon form av hjälp. Tyvärr är det i slutändan den lilla människan som drabbas och kommer i kläm, säger hon och fortsätter:
– Jag är en person som ser möjligheterna. Varje människa har lite svackor i livet och trillar på botten. Det har jag också gjort. Men den dagen man lägger sig och inte stiger upp har man förlorat. Man väljer själv hur man vill ha det. Väljer man att ligga platt då förlorar man allt men man kan alltid resa sig, menar Nadzija.

Arbetet har kretsat kring den sociala biten mycket på hemmaplan.
En specifik händelse var när hon hjälpte en man i Laholm att återförenas med sin sjuka fru, som då befann sig i Turkiet.
– Hon gick dessvärre bort tre veckor senare men det kändes bra att se dem återförenas. Nu har mannen i alla fall en grav att gå till, säger hon.
– Det betyder väldigt mycket för mig att hjälpa människor, det är värt mer än alla pengar i världen. Det finns bättre betalda jobb men det här är och har varit ett fantastiskt jobb. Jag ångrar inte en enda dag på jobbet.

För fyra år sedan, 2014 fanns tankar på att hon skulle dra sig tillbaka.
– Men jag bestämde mig för att jobba lite till, är en person som inte är bra på att sitta hemma utan jag vill syssla med någonting, berättar hon.
Sedan dess har hon varit verksamhetschef på deltid.

Men vid månadsskiftet lämnar hon över rodret till Christer Walther.
– Jag är oerhört glad över att han är min ersättare. Christer är en fantastisk person och väldigt insatt och vi har haft ett tätt och bra samarbete så det här kommer bli jättebra, säger hon och fortsätter:
– Jag har haft turen att ha jättebra arbetsgivare och bra kollegor. Fått bra stöd från de frivilliga, anställda och chefer De har varit jättebra och stöttat mig väldigt mycket.
Nu väntar ett pensionärsliv för hennes del.
– Jag ska ta det lugnt litegrann, resa, läsa och jobba lite frivilligt. Jag kommer aldrig sluta helt och hållet på Röda korset. Jag tänker syssla med lite saker men inte så bindande som idag utan göra saker när jag kan och vill, säger Nadzija och avslutar:
– Men så länge jag lever kommer jag jobba och hjälpa människor på ett eller annat sätt. Även om det inte är inom Röda korset så kan man göra det på annat sätt.

Namn: Nadzija Sabovic.
Ålder: 69 år.
Bor: Laholm. Född och uppvuxen i forna Jugoslavien (i nuvarande Montenegro).
Familj: Tre barn, fem barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Intressen: Jobba med människor, läsa och resa.
Gör: Verksamhetschef på Röda korset Laholm.
Hur är jag som person: Utåtriktad, social och positiv.
Aktuell: Pensioneras den 31 mars. Hon efterträds som verksamhetschef på Röda korset i Laholm av Christer Wahlter.

×