Donald Trump med påskriven order.Foto: TT

Konfliktälskaren

Donald Trump har skrivit under ordern som lägger handelstullar på 25 procent på stål och tio procent på aluminium. Det är första gången en amerikansk president utnyttjar en lag från 1960-talet om att införa tullar på grund av nationella säkerhetsskäl. Till skillnad från vanliga handelstullar är de här inte tidsbegränsade, vilket gör dem unika. Få trodde nog att den möjligheten skulle användas i fredstider för att uppfylla vallöftet om ”Amerika först”.
Åtgärden har inte fallit i god jord hos handelspartners. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström kallar det en förolämpning. Förra gången en amerikansk president försökte med ståltullar mot EU fick George Bush vika sig. Inte bara EU har reagerat med upprördhet: Japans premiärminister, som har odlat sin relation med Trump, har uttryckt besvikelse över att Japan nu blivit en ”måltavla” för USA.
Trumps oförutsägbarhet som president förvirrar i diskussionen om de rent politisk konsekvenserna, de som går utanför praktisk handelspolitik. Ståltullar mot EU är ett visat långfinger, snare än bara en stoppgest. Protektionismen går hem hos Trumps ”Amerika först”-väljarbas och låter i det sammanhanget mycket bra på pappret. Att fokusera på att vara populär på hemmaplan hos sin väljarbas kan skapa problem om man deltar i internationella samarbeten, där balansen är viktig för global stabilitet.
Trump säger att han gillar konflikt. Det är ingen bra egenskap för en ledare som är beroende av goda relationer till andra länder. Hans ledarskap har hitintills byggt nästan lika mycket på dramatiska gester som hans reality show gjorde.
Har han utrett frågan och satt sig in i handelshinders konsekvenser så att han ser att det inte bara kan påverka utländska stålarbetare, utan också amerikanska, vilket bland annat IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson varnar för? Ingen vet, vilket oroar lika mycket som tullarna och det hotande handelskriget i sig.
Martina Jarminder

×