Vännerna Moa Gunnarsson och Linnea Sahlström befinner sig i Senegal där man arbetar som volontärer på en flickskola.
Moa Gunnarsson och Linnea Sahlström arbetar som volontärer på en flickskola i Senegal. Foto: Privat
Skolgården på flickskolan Satang Jabang i Kafountine i Senegal.
Invigning av flickskolans kafeteria. Foto: Privat

De ger en hjälpande hand till flickor i Afrika

Vännerna Linnea Sahlström och Moa Gunnarsson, båda 19 år, från Laholm, genomsyras av en vilja att hjälpa behövande.
På eget bevåg valde de att tillsammans åka ner till Senegal och byn Kafountine i Västafrika för att arbeta ideellt som volontärer på flickskolan Satang Jabang som drivs av den svenska stiftelsen Kafountines vänner och en holländsk donator sedan 1996.
Det är en yrkesskola där ett 110-tal flickor i åldrarna mellan 15-25 år går för att i framtiden kunna bli sömmerskor eller kokerskor på hemmaplan utan att behöva flytta på sig.
– Man kan inte göra allt själv men man kan göra en liten skillnad, är vår förhoppning. Att sedan vara på plats och se det med egna ögon samtidigt som man kan hjälpa dem betyder mycket för mig och för oss. De ger så mycket säger Linnea Sahlström.

Det var genom en vän som kontakterna knöts.
Väninnan hade, två år tidigare, varit på samma ställe som volontär och haft hand om undervisningen på skolan.
Det är en chans i livet att hjälpa andra, vilket Linnea och hennes kompis Moa Gunnarsson, beslutade sig för att göra.
Något de inte ångrar, även om det är en helt annan värld de möts av här.
Men det var inte första gången som Linnea besökte flickskolan. För tio år sedan var hon i Kafountine tillsammans med sin mamma som arbetade på skolan.
Boendet har fixats hos rektorerna på skolan.
Alla äter samma mat, som fisk, ris och lök på samma tallrik, och i huset finns det inget rinnande vatten och uppkopplingen till internet är minimal.
– Det är nya sociala koder man får lära sig och dagarna ser helt annorlunda ut med tydliga rutiner, men det är en nyttig erfarenhet, säger Linnea.
Vännerna ska stanna tre månader i Senegal och leva det annorlunda liv som bjuds.
Det är långa dagar. Skolans uppgifter inleds klockan 9 och håller på till 17, frånsett någon timme på dagen då de är hemma. Arbetet görs helt ideellt, måndag till lördag.

Deras huvudsakliga uppgift på skolan är att organisera och starta skolkaféet i inkomst- och utbildningssyfte och samtidigt skapa förutsättningar för en hållbar verksamhet i framtiden som ska bringa en inkomstkälla till skolan och drivas av eleverna.
På det sättet utvecklas barnen och ungdomarna till att bli serviceinriktade.
Dessutom har de engelsklektioner för flickorna.
– De kan ingen engelska alls utan man får lägga undervisningen på en grundläggande nivå och använda sig av kroppsspråket, berättar Moa.

De fogar över en minimal utrustning, vilket är kännbart.
– Det vi är vana vid hemma finns inte här så man får göra det bästa av det man har, berättar Moa.
– Dricksglas, hushållsvåg, stekpannor och rinnande vatten finns inte och en ugn är bara en dröm, menar Moa.
– Tyvärr kan man inte köpa det utan allt kostar och då får man klara sig på det man har, så enkelt är det, säger Moa, som tillsammans med Linnea har tankar på att starta en insamling för att kunna införskaffa en del redskap till flickskolan som kan göra hushållsarbetet behändigare och fräschare.

Nu har de båda laholmarna varit på plats i tre veckor och sett flickorna göra stora framsteg.
– Det är mycket med kultur och det ska man ha förståelse för, säger Linnea och fortsätter:
– Man utsätts för nya situationer varje dag och det gäller hela tiden att hantera dem, vilket är en utmaning.

De är bara i början av sitt volontärarbete men har redan växt som personer.
– Även om skolans elever har mycket emot sig i livet, är de oerhört måna om varandra, rycker på axlarna och accepterar att livet är som det är. Det är något som vi tar med oss, säger Linnea.
Hon fortsätter:
– Vi har utvecklats och varit med om positiva upplevelser. Det som driver oss är att komma ut i världen och kunna hjälpa till. Att se flickskolans elevers energi, öppenhet, motivation och positivitet är helt underbart att få uppleva. Det blir man väldigt imponerad och stärkt av.
– När man undervisar och jobbar med flickor från en helt annan bakgrund och kultur lär man sig mycket om andra människor och även om sig själv. Det är så utmanande, spännande och ger mersmak, avslutar Moa.

×