Björklund och Fridolin, ledare för krispartier. Arkivfoto: TT

Kris för MP och L

Ovan­ligt stora för­änd­ringar kan noteras i SCB:s par­ti­sym­pa­ti­mät­ning, som gjorts i no­vem­ber. För alla par­tier utom KD, som ligger sta­bilt på drygt tre pro­cent, re­gi­streras för­änd­ringar som är större än fel­mar­gi­nalen.
Mest dra­ma­tisk är minsk­ningen för MP som hamnar un­der fyra­pro­cent­spärren på 3,8 pro­cent (-0,7). Det har vis­ser­li­gen hänt för­ut men det är så länge se­dan som 2002. Efter­som MP knappast kan räkna med att väl­ja­re i nå­got an­nat par­ti stödröstar på par­tiet och MP of­tast har tappat i val­rö­rel­serna jäm­fö­rt med opinionsmätningarna är den låga siff­ran nu, ett knappt år före valet, särskilt all­var­lig för MP.
Näs­tan lika illa ser det ut för Liberalerna. Namn­by­tet hjälpte inte par­tiet. 4,2 pro­cent (-0,8) är den lägsta siff­ran se­dan 1999! Det var kan­ske ett miss­tag av Liberalerna att välja om Jan Björklund på lands­mö­tet för någ­ra vec­kor se­dan. Ock­så L brukar tappa i val­rö­rel­serna, även om det finns ett par upp­märk­sammade un­dan­tag.
Det tredje par­tiet som måste vara re­jält be­svi­ket i dag är Sverigedemokraterna som backar med 3,6 pro­cent­en­heter se­dan mät­ningen i maj. 14,8 pro­cent är ”bara” 1,9 pro­cent­en­heter bättre än val­re­sul­tatet.
Att Cen­ter­par­ti­et inte ligger lika högt som för ett halv­år se­dan, då note­ringen 11,3 var den bästa på många år, är inte så för­vånande. Även de 9,5 som nu noteras är klart över val­re­sul­tatet. Ök­ningen se­dan valet är den största för nå­got par­ti.
Ök­ningen för M (+4,1) är i lin­je med vad andra opinionsmätningar visat ef­ter par­ti­le­dar­skif­tet, men Ulf Kris­ters­son har ändå inte fått upp M i nivå med det senaste val­re­sul­tatet – som då sågs som då­ligt.
Bättre än val­re­sul­tatet ligger där­emot S, trots re­ger­ings­in­ne­havet (32,6). Den goda kon­junk­turen gynnar up­pen­bar­li­gen sittande rege­ring. Det bromsar ock­så V:s upp­gång (+0,7 till 7,0).
För rege­rings­si­tua­tionen blir det avgörande om ett, två eller tre par­tier ramlar ur riks­dagen. Kraven på okon­ven­tio­nellt tänkande kan då bli ännu större.

×