En strålande glad Marcus Nilsson får ta emot segerkransen av fjolårssegraren Simon Svensson. Laholms IF OK:s ”Handikappen” arrangerades för 57:e gången. Foto: Johan W Jönsson
Ulf Jönsson (t.h.) gjorde sin första ”Handikapp” som 16-åring. 72-åringen har bara missat en gång.Foto: Johan W Jönsson

Nilsson vann Handikappen

Skedala Laholms IF OK:s interna tävling ”Handikappen” har avgjorts sedan 1961 i oavbruten följd. I år orienterade man i vackra Skedala-skog. Marcus Nilsson hade nytta av sin löpstyrka i den något mjuka terrängen och tog en klar seger.
– Det känns gött! Nu kan man bocka av det här på listan också, säger han och skrattar.

Tävlingens handikapp bygger på att den som bedöms vara snabbast får kortast tid på sig att göra banan, som i år var 4, 1 kilometer lång. Lena Jönsson startade klockan 11 som första löpare ut. Fredrik Magnusson gick ut sist klockan 11:32.
– Den som bedöms vara snabbast går ut sist. Man får göra en avvägning utefter hur det gått på tävlingarna under året, förklarar LIF OK:s ordförande Roger Nilsson.
Den som vinner får arrangera nästa års handikapptävling. I år var det Simon Svensson som fick den tveksamma äran.
– Det är ju den ständiga frågan, om det är ett pris eller ett straff. Men visst är det framförallt ärofyllt att vinna och få arrangera nästkommande års tävling, säger Nilsson.

Som arrangör får du inte vara med och orientera själv. Man får istället ta emot segraren och hänga en krans runt dennes hals.
– Banan i år är relativt kuperad. Det är ganska god sikt. Det är hyfsat lättlöpt men det är blött i terrängen. Orientering och inte löpförmåga ska ändå vara avgörande, säger Roger Nilsson.
Trots det var det startfältets klart löpstarkaste som med lätta steg klippte backen upp mot sista kontrollen och mål. 21-årige Marcus Nilsson från Vallberga var strålande glad när han fick kransen om halsen av Simon Svensson efter 40 minuters kämpande i skogen.
Nilsson som också spelar fotboll i Laholms FK hade dagen innan tagit sitt lag fram till bronsmatch i Vintercupen.
– Det kändes ändå lite i benen idag, får jag erkänna. Men det flöt på bra. Det var bara pappa (Jerry) som virrade till det för mig en gång, men jag var säker, säger Nilsson och skrattar.
– Det var gött att springa om honom med lätta steg. Det viktigaste är att hitta första kontrollen. Gör man inre det är det kört. Då virrar man bort sig direkt.

Hur känns det att få vara arrangör nästa år?
– Det är ju kul att vinna men lite trist att inte få orientera själv. Detta är nästan den enda tävlingen jag hinner med under året på grund av fotbollen och innebandyn.

Årets upplaga av handikappen var den 57:e i ordningen. 72-årige Ulf Jönsson har varit med sedan starten och har bara missat en enda gång.
– Jag hade opererat foten ett år och kunde inte starta, annars har jag varit med alla gånger, berättar Jönsson.
Carl-Åke Hansson startade tävlingen.
– Vi har varit överallt och orienterat i alla väder. Det har varit snö och rejält kallt vissa år. Det finns ett vandringspris, ett bockhorn. Jag har vunnit handikappen tre gånger men Britt-Marie Magnusson hann före och fick behålla det första hornet, berättar Jönsson.
På 1970-talet hade tävlingen sin pik med över 60 startande.
– Då var det mycket hets och psykningar före start, säger Jönsson och skrattar.
– Då satsande man verkligen och det var mycket prestige och en väldig konkurrens.
Jönsson har alltså lyckats vara hemma och tillgänglig i alla år.
– Jag har orienterat sedan jag var tolv år. Livet har i mångt och mycket styrts av det här – O-ringen och Hallandsstarten.

Hur länge ska du hålla på?
– Så länge jag orkar!
Just Ulf Jönsson var trea i mål i 2017-års tävling. Endast slagen av segrare Nilsson och tvåan Roine Schölin. Samtliga orienterare var rejält medtagna efter den kraftiga stigningen mot mål men piggade på sig snabbt och fick ny energi med kaffe och den klassiska tårtan.
På den korta banan över 2, 3 kilometer för ungdomar vann Karla Bengtsson före Sophia Bengtsson och August Magnusson.

×