När honorärkonsul Stefan Ågren för första gången skulle träffa sin blivande hustrus Seijas familj i Finland skulle han – som traditionen bjuder – invigas i bastubadandets mysterier. - Men hennes manliga släktingar ville testa ’den svage svenske pojken’ och eldade så varmt att jag tvingades ut ur bastun för att inte förgås, minns Stefan Ågren.Foto: Tina L Bengtsson
Finländarna är ett naturälskande folk som tycker om att fiska.Foto: Eija Suuronen
Finland har ett stort sammanhängade sjösystem, där invånarna gärna vistas nära naturen.Foto: Eija Suuronen

Sekel. I morgon firar vårt östra grannland 100 år av självständighet. Men under seklet som gått har Finland upplevt inte mindre än fyra krig, vilka satt stor prägel på finländarna, menar Stefan Ågren i Vilshärad. Han är honorärkonsul för Finland och uppskattar den starka nationalkänslan i landet.

Ett absolut måste för en honorärkonsul är ett brinnande intresse för det land, vars medborgare hen företräder. Det finns inga krav på språkkunskaper, men väl på ett nätverk med koppling i det lokala samhället samt tillgång till ett kontor.

– Vi är ett 20-tal honorärkonsuler för Finland i Sverige och bara en mindre del av oss kan språket. Jag behärskar vardagsfinska, men kan inte uttrycka mig formellt korrekt i skrift, säger Stefan Ågren.
Som framgår av titeln innebär den ett hedersuppdrag. Ett oavlönat sådant, som förväntas skötas på fritiden.
– Tid, engagemang och gärna en koppling till landet bör man ha, säger Stefan Ågren.

Han saknar ingetdera och vad kopplingar till Finland beträffar har han åtskilliga, den starkaste i form av hustrun Seija, som är barnfödd i Kuopio och flyttade till Sverige i samband med giftermålet 1972. Men makarna träffades inte i Finland, utan på en Greyhoundbuss på väg mellan Detroit och New York.
– Vi hade båda varit utbytesstudenter i USA och var på väg hem. Under lång båtresa över Atlanten hinner det hända saker; det hade det nog inte gjort om vi bara hade flugit hem, säger Stefan Ågren och skrattar.

Efter civilekonomexamen från Handelshögskolan i Göteborg gjorde han karriär inom Heléns Rör i Halmstad, vars kontakter med Finland var omfattande. Då fadern, som varit honorärkonsul för landet från 1969, skulle föreslå en efterträdare på posten föll naturligt valet på Stefan Ågren, som tog över 1991.
Som konsul har man två typer av åligganden, berättar han.

– För det första gäller det rent konsulära uppgifter, såsom att hantera pass, visumansökningar och översättningar; vi utfärdar dock inte pass längre, på grund av att det numera krävs avancerad biometrisk utrustning för detta. Vi ser också till att det anordnas val för de röstberättigade medborgarna, som nu i januari, när det är presidentval i Finland.
För det andra förväntas Stefan Ågren främja kontakterna mellan Sverige och Finland genom att sprida information och förmedla kontakter vid finska besök i närområdet.

– Det kan gälla militärer, idrottsföreningar eller någon kommunal förvaltning som vill ha kontakt med motsvarande i Halmstad.
Som honorärkonsul har han också representativa uppdrag; det kan till exempel vara att inviga en utställning med finska konstnärer.

– I år har det varit mycket representation på grund av 100-årsdagen och jag har varit ute och hållit en rad föredrag, både korta och långa, formella och mer informella.
I söndags firades Finlands 100 år av självständighet i Martin Luthers kyrka i Halmstad, där ett kortare tal av Stefan Ågren utgjorde en självklar programpunkt.
Uppdraget som honorärkonsul har i år tagit lite mer tid i anspråk än vanligt, men det är aldrig betungande, försäkrar Stefan Ågren.

– Det var länge sedan vi hade hand om en akterseglad sjöman eller någon som hamnat i klammeri med rättvisan, men polis, länsstyrelse och räddningstjänst har mina kontaktuppgifter om det skulle behövas och jag fungerar då som en sorts länk, säger han.
– När vi konsuler har träffar med ambassadören pratar vi om krisberedskap; hur vi ska agera om det inträffar ett terrordåd eller en trafikolycka med finska medborgare i vår närhet.

När en konsul närmar sig 70-årsåldern förväntas hen ta fram förslag på ny kandidat; Stefan Ågren har ännu inte någon efterträdare på gång. Åldersgränsen är inte skarp, men han räknar med att lämna över uppdraget inom de närmaste åren. Hans låga för Finland kommer dock inte att falna:

– Finland är fantastiskt; man har en naturlig och mycket starkare nationalkänsla än vi har i Sverige, kanske tack vare att man fått kämpa för sin frihet många gånger. Den har inte varit självklar, som här.
– I Finland behöver man bara gå ett par generationer tillbaka för att hitta dem som deltagit i väpnad kamp för friheten. Nationalitet och medborgarskap är viktigt för finländarna.

Kulturellt är landet ganska likt Sverige, tycker Stefan Ågren, men invånarna är kanske ännu närmare naturen än det naturälskande svenska folket.
– Man urbaniserades senare i Finland. Drömmen för en finländare är en stuga vid en sjö, där man kan basta, bada och fiska. Det är den finska folksjälen.

Namn: Stefan Ågren

Ålder: 68

Född: Halmstad

Bor: Vilshärad

Familj: Hustrun Seija, två barn och fem barnbarn

Husdjur: Katten Effi

Yrke: civilekonom

Sysselsättning efter pensioneringen: diverse styrelseuppdrag; är sedan 1991 honorärkonsul för Finland.

Tidigare sysselsättning: Jobbade 20 år vid Heléns Rör som bland annat marknadsdirektör och direktör för affärsutveckling, och sedan lika länge som managementkonsult i egen regi

Fritidsintresse: golf – har spelat sedan barnsben och är numera även internationell golfdomare

Under drygt 650 år var Finland en integrerad del av Sverige – på samma sätt som Götaland, Svealand och Norrland – men 1809 erövrades landet av Ryssland och blev ett storfurstendöme med långtgående autonomi inom det ryska imperiet.

Under första hälften av 1800-talet uppstod en nationalistisk rörelse i Finland, då man ville försäkra sig om att landet skulle ha egna lagar, riksdag och regering. I slutet av seklet försökte Ryssland emellertid knyta Finland närmare sig, vilket ledde till att oroligheter utbröt.

Finland återfick 1905 många av de rättigheter som fråntagits landet, och efter oktoberrevolutionen i Ryssland förklarade sig Finland självständigt den 6 december 1917. Knappt en månad senare erkändes staten av Ryssland.

Brist på mat och en misstro mellan borgerliga och socialister ledde så småningom till inbördeskrig, som pågick januari-april 1918, där de vita – borgarna – avgick med segern.

Under andra världskriget fick Finland utkämpa tre skilda krig: Vinterkriget (1939-1940) och Fortsättningskriget (1941-1944) mot Sovjetunionen samt Lapplandskriget (1944-1945) mot Tyskland.

Efter kriget förde Finland en mycket försiktig politik gentemot Sovjetunionen fram till unionens upplösning år 1992. Tre år senare (samtidigt som Sverige) blev Finland medlem i EU.

Källa: Wikipedia

×