Under ytan är det fantastiskt tyst och stilla, tycker fridykningsfantasten tillika Båstadsbon Helen Rekke. Bilden är tagen i the Blue Hole, Dahab, Egypten.Foto: erika schagatay
I fridykning handlar det om att hålla sig lugn. Foto: erika schagatay
Man kan dyka på längden i bassäng också. Bilden är från SM i poolfridykning.Foto: privat
Helen Rekke älskar sitt ställe i Kattvik, Båstad, med dess närhet till havet.Foto: Tina L Bengtsson

Fridyk. Efter en stund under vattenytan, utan att andas, känner man obehag i bröstet. Men trycket är inte syrebrist; det är koldioxiden som byggts upp och vill ut. Man ska inte drabbas av panik, utan lita på kroppen, menar Båstadsbon Helen Rekke, en av Sveriges främsta kvinnliga fridykare.
– Detta är en sport där man måste tagga ner.

Man vet inte hur länge en människa kan vistas under vattenytan utan att andas, eller hur djupt ner man kan gå utan att lungorna går sönder.
– Vid ytan har man en lungvolym på kanske sex liter. Redan vid tio meters djup har den halverats, säger Helen Rekke.

Folk har fridykt på olika sätt i alla tider. Fortfarande finns det folk som försörjer sig på dykning efter bland annat tvättsvamp, mat eller pärlor, till exempel ama-kvinnorna i Japan. För att kunna hålla andan länge krävs mycket träning och för att gå på djupet måste man behärska tekniker för tryckutjämning och för utnyttjande av luftreserver i munnen och halsen.
– Det kan ta lång tid att lära sig, men man måste lita på kroppen, säger Helen Rekke, som sysslar med både djupdyk i havet och tävlingsgrenar som statisk andhållning och fensimning.
I båda dessa grenar har hon hamnat på pallen i svenska mästerskapen.

– Egentligen är det motsägelsefullt att tävla i detta, eftersom det gäller att kunna tagga ner. Om man är stressad förbrukar man mer av det dyrbara syret. Men jag har lärt känna min kropp och hur den reagerar.
Ända sedan Helen Rekke var liten har hon känt sig särskilt hemma i det våta elementet. Som skolflicka var hon tävlingssimmerska, ända upp på landslagsnivå, för att under universitetstiden spela vattenpolo i Lugi och med dem knipa ett SM-guld. Under vattenytan sysslade hon under en period med undervattensrugby och tubdykning. Sedan många år tillbaka badar hon varje morgon – oavsett årstid – i havet.
Inte förrän 2011 upptäckte Helen Rekke fridykning. Det var då hon hörde ett radioprogram med sin forna studiekamrat Erika Schagatay, professor i zoofysiologi, som forskat mycket kring fridykning.
– Det här var någonting för mig, tänkte jag, säger Helen Rekke.
Hon återupptog kontakten med väninnan och träffade henne sedan i ”fridyknings-Mekkat” Dahab i Egypten.

– Det var fantastiskt att återuppta kontakten efter så många år, och efter att jag gått en kurs i fridykning var jag fast, säger hon.
– Om man kommer ner under ytan slås man av tystnaden och stillheten i världen som finns där.
Hon nådde goda resultat och upptäckte sin egen fallenhet för sporten.
– Jag hade lätt att komma ner på djupet och kände mig helt lugn och avslappnad, säger hon.
Efter hemkomsten följde ett antal kortare resor tillbaka till Dahab och i mellanperioderna tränade Helen Rekke fridykning i bassäng. Man simmar då på längden, med eller utan fena, eller utövar statisk andhållning. Det är bra att träna andhållning i bassäng inför att prova ute, menar hon.

Men 2014 beslöt hon att satsa mer på dykningen och tog därför tjänstledigt och bosatte sig i Dahab för att utbilda sig till dykinstruktör.
– Det var stenhårt, nästan som att vara i israeliska armén. I början fick jag skrubba toaletterna på morgonen, säger hon.

– Man sattes verkligen på prov, med elever som stack iväg eller hade för myckewt vikter eller utsatte sig för andra risker. Jag grät, det var verkligen tuffa grejer att lära sig.
Efter hårt slit klarade hon den krävande utbildningen och kände att den – förutom grundliga kunskaper i dykinstruktion – givit henne ökad förmåga till struktur och bättre förutsättningar i yrkesrollen som lärare hemma i Sverige.
– Jag fick rak och tydlig kritik och blev medveten om behovet av struktur, tydlig dialog, repetition och att ha ett syfte med alla övningar, säger Helen Rekke, som senare utbildat sig till instruktör även på hemmaplan.
I hennes framtidsplaner finns deltagande i SM i poolfridykning i Löddeköpinge i mars 2018 samt uppdrag på ön Gozo, Malta, som utbildare för andra blivande instruktörer.

Namn: Helen Rekke

Barnfödd: Gällivare

Bor: Båstad (bodde tidigare i Lund under många år och jobbade på högstadiet i Sjöbo).

Familj: Barnen Axel, 29, och Irmeli, 27.

Husdjur: Katten Kissan.

Yrke: Lärare i svenska och franska på Apelrydsskolan i Båstad.

Fritid: Tävlar i olika discipliner inom fridykning samt är utbildad fridykningsinstruktör; badar i havet varje dag, året runt.

Personliga rekord: djupdyk 42 meter, statisk apnea (andhållning) 5 minuter 4 sekunder.

Fridykning är dykning under vatten, utan lufttuber, utförd på ett enda andetag.
Harpunfiske, pärlfiske, undervattensfotografering, apnea-tävlingar och snorkling är alla exempel på fridykningsaktiviteter. Det finns också ett antal sporter kopplade till fridykning, såsom fensim, undervattensrugby och apnea. Bland utrustningen märks cyklop, snorkel, simfenor, våtdräkt och viktbälte.
Tävlingar i apnea (fridykning) hålls i sex discipliner, med eller utan fena/fenor och/eller vikt. Dessutom sätts rekord vid separata rekordförsök i djupdyk.
Vid tävlingar finns rigorösa säkerhetsarrangemang, med säkerhetsdykare som noga följer den tävlande. När den tävlande kommer upp till ytan måste hen göra ett ok-tecken med ena handen och sedan säga ”I’m ok” (jag mår bra), för att dyket ska bli godkänt.
Världsrekordtiden i statisk apnea (andhållning) är 11:35 för män och 9:02 för kvinnor. Med hjälp av släde på vägen ner och ballong på vägen upp har österrikaren Herbert Nitsch nått 214 meters djup på ett enda andetag. Motsvarande rekord för kvinnor är 160 meter.
Att människan kan vara så länge under vatten och bemästra dessa djup har bland annat att göra med dykresponsen som finns hos alla ryggradsdjur som andas luft. Den är relativt välutvecklad hos människor och innebär att vi kan hushålla med energin. I trycket från vattnet minskar blodflödet till extremiteterna; hjärtat pumpar framförallt blodet till hjärnan. Det krävs dock mycket träning för att klara av att hålla andan så länge; i genomsnitt orkar en frisk vuxen av att hålla andan i 60-80 sekunder. Stress minskar förmågan medan den som är lugn och avslappnad ökar sin förmåga att hålla andan.
För att utföra fridykning krävs inget certifikat eller utbildning, men det finns risker som är viktiga att känna till och utbildning rekommenderas därför. Man ska inte själv prova att hålla andan; det kan vara livsfarligt. Om man hyperventilerat för att få maximalt med luft före andhållningen, kan kroppen luras att tro att den inte behöver syre på länge, varför andningsreflexen uteblir och man slutligen blir medvetslös av syrebrist.

×