Sara Linnarsson, pastor i Missionshuset, hoppas få lära känna Laholm och dess invånare för att få veta vilka behov som finns i staden. – Kyrkan kan erbjuda gemenskap, men vi måste kanske leta efter nya platser och sammanhang för att möta folk, säger hon.Foto: Tina L Bengtsson
I familjens nya hus på Blåklintsvägen i Laholm har Sara Linnarsson fått en stor trädgård att ta hand om.Foto: Tina L Bengtsson

Självklart att hjälpa de svaga

FÄRSK. I Småland har nästan alla en relation till kyrkan. Men här är människor mer försiktiga. Det tror nyinflyttade Sara Linnarsson, pastor i Missionshuset i Laholm. Hon försöker få grepp om vad Gud vill att hon och församlingen ska göra just här, men menar att det egentligen är självklart:
– När jag läser min bibel står det tydligt att vi ska ta hand om de utsatta, svaga och faderlösa.

Namn: Sara Linnarsson
Ålder: 36 år
Uppvuxen: I Rydaholm
Bor: Laholm
Familj: Maken Henrik samt barnen Jonah, 12 år, Michelle, 8, och Jamie, 5.
Sysselsättning: Pastor i Missionshuset, Laholm (Svenska Alliansmissionen).
Tidigare jobb: Au pair i USA, ekonomiassistent, arbete i köket på ett kafé.
Fritid: Är kaffeintresserad (och har en stor samling muggar från hela världen från kaffekedjan Starbucks); försöker lära sig om trädgårdsskötsel; tycker om att baka och laga mat; är före detta hästtjej.
USA: Sara Linnarsson upplevde en mycket stark kristen gemenskap under sitt år som au pair direkt efter studenten. Hon har fortfarande flitig kontakt med sin amerikanska familj, som tillhör en fristående Bible Church, och var första brudtärna (maid of honor) på dotterns bröllop.

Som pastor är Sara Linnarsson den starkast drivande kraften i församlingen. Hon växte upp som äldsta barnet i en småländsk företagarfamilj, är van vid hårt arbete och fick tidigt lära sig att stå på egna ben.
– Alla vi fyra syskon är starka och självständiga individer, säger hon.
I december i fjol kom hon till Laholm från Gnosjö, där hon varit pastor sedan 2009, de sista åren med ungdomsinriktning. I Laholmsförsamlingen har man under många år haft en stor barn- och ungdomsverksamhet, men numera finns det inte så många unga medlemmar.

– Då måste man fråga sig: ska vi göra något annat? säger Sara Linnarsson, som tyckte det var spännande att flytta till Laholm i en omtagsfas och kunna vara med och påverka vägen framåt.
– Svenskarna är ett av världens ensammaste folk och kyrkan kan erbjuda en gemenskap. Men det är inte så lätt att bara säga ’hej, välkommen till oss’; man måste kanske erbjuda något mer.
Hon tog tidigt kontakt med polisen och arbetsförmedlingen, presenterade sig och frågade om det fanns något kyrkan kunde bidra med eller ett område där de kunde samarbeta. Även socialchefen har hon försökt att nå, dock utan att lyckas.
– Mycket handlar om att bygga relationer och vi har inte ännu hittat något konkret att jobba med, säger Sara Linnarsson.

– Jag skulle vilja får en känsla för staden. Vilka sociala utmaningar finns här? Även om vi inte kan möta alla, kan vi be för dem som har det svårt.
På ett mycket konkret sätt har Sara Linnarsson och hennes familj tidigare gjort en insats på det sociala planet; de har varit familjehem för en ensamkommande flyktingflicka. De vill gärna vara familjehem igen och är därför glada att ha hittat ett stort hus att bo i i sin nya hemstad.
– Det handlar inte om vilken religion man har. Det handlar om människor som behöver hjälp och vill bli sedda.

För några veckor sedan ordnade hon en mammafest i Missionshuset tillsammans med Susanne Åkesson. Mammorna fick lämna barnen hemma och komma för att sitta ner och hämta andan.
Av de 51 deltagarna som åt trerättersmiddag och umgicks, var många i Missionshuset för första gången. Sara Linnarsson tror att kyrkan kanske ska leta efter nya platser och sammanhang för att möta folk. Som ung au pair i Washington DC hängde hon till exempel mycket på coffee shops med sina kristna vänner.

– Det krävs ett nytänk. I USA finns församlingar som startar i coffee shops, men svenska kaféer har inte haft samma upplägg, säger hon.
– Här har vi kondis där man sitter på en pinnstol och fikar, men i USA finns bekväma soffor och skön musik. Man kan stanna i flera timmar och det är lättare att umgås.

För att alla i en grupp ska känna sig sedda, behöver gruppen vara ganska liten, max tio-tolv personer är bäst, menar Sara Linnarsson. Då kan man träffas på ett kafé och prata, eller hemma hos någon.
– Man måste ju inte vara i kyrkan, säger hon.
Hon berättar också att många tror att man måste vara medlem för att få delta i kyrkans aktiviteter.

– Men det finns inget krav på medlemskap. Alla är välkomna, även bara för att kolla läget. Det är bara att komma.
Att vara pastor innebär ett lite annorlunda liv. När man upplever att ens uppdrag i en församling är slut flyttar man till en ny församling någon annanstans i Sverige. Man kan inte ta för givet att man kommer att bo i många år på en och samma ort. Detta har Sara Linnarssons make vetat om och varit införstådd med från början.

– Det är viktigt att vi är på samma spår. Vi gör ju detta som en familj. Det blir en livsstil för oss alla, säger Sara Linnarsson.

Namn: Sara Linnarsson
Ålder: 36 år
Uppvuxen: I Rydaholm
Bor: Laholm
Familj: Maken Henrik samt barnen Jonah, 12 år, Michelle, 8, och Jamie, 5.
Sysselsättning: Pastor i Missionshuset, Laholm (Svenska Alliansmissionen).
Tidigare jobb: Au pair i USA, ekonomiassistent, arbete i köket på ett kafé.
Fritid: Är kaffeintresserad (och har en stor samling muggar från hela världen från kaffekedjan Starbucks); försöker lära sig om trädgårdsskötsel; tycker om att baka och laga mat; är före detta hästtjej.
USA: Sara Linnarsson upplevde en mycket stark kristen gemenskap under sitt år som au pair direkt efter studenten. Hon har fortfarande flitig kontakt med sin amerikanska familj, som tillhör en fristående Bible Church, och var första brudtärna (maid of honor) på dotterns bröllop.

×