Lasse Bengtsson förklarar provet i elitklassen. Hundarna får absolut inte skälla, och ska snabbt kunna växla mellan att vara hyperaktiva och helt stilla. Änder och gäss måste både hittas och bäras hem. Foto: Anders Davidsson
Gunnar Cassel med Sirius och Moa Rosén med Supernova håller lunch. Deras valpar är för små för att delta.
En skjuten and simmas hem mot jägaren.
Stolt och blöt Mixer kommer med fågel.
Funktionerna får utkörd cateringmat, men det blir ändå massor av korv och hamburgare som Linus Turesson ooch Marie Ljungberg fixar till deltagarna på Tollarspecialen.
Ett kylsläp med skjutna änder och gäss. Överblivna fåglar kan säljas till deltagarna och de som hundarna burit runt på går till djurmat.

Över 500 flitiga hundar

Björkeberg De flesta är svenskar men Tollarspecialen drar folk och hundar från halva Europa. I år var flerdagarsarrangemanget i södra Halland, och hundfolket har invaderat Skogaby idrottsplats, campingar och skogen runt Hishult.

Hundrasen har ett för långt och svårt namn, Nova Scotia Duck Tolling Retreivers. I dagligt tal är det tollare.
Det finns drygt 4 000 rashundar registrerade i Sverige, och Tollarklubben har runt 1 400 medlemmar.
– Tollaren kom till Sverige -84, och sedan dess är det stadig ökning, säger Mats Viker, ordförande i klubben.
Varje år ordnas en stor sammankomst över flera dagar. I år var det för 21:a gången, och 457 hundar var anmälda. Ett antal hundar för unga för att tävla följer också med, och med några personer per hund är det ett jättearrangemang som kräver upp emot 150 funktionärer och mycket ytor.
– Det är mycket logistik som ska fungera. Vi behöver ju ha fem dammar eller sjöar som ligger nära, men inte för nära. Dit ska en massa bilar kunna ta sig och parkera, säger Mats Viker.
Hundföreningens stora träff ambulerar över landet, och fjor var det platsen Karlsborg. Tollarspecialen tenderar att växa och listan över länder där deltagarna kommer ifrån är lång.
Nu skryter Tollarspecialen med att det är världens största hundträff för en ras. Det är här uppfödarna träffas och bestämmer sig för vilka hundar som verkar ha bäst egenskaper. Även om löptikar är tabu vid de olika proven lär det nog dessutom bli några kullar som direkt resultat efter de årliga träffarna.
– Vi har varit med i 19 eller 20 år, och tar det som semester där vi passar på att åka runt i trakten med husbilen, berättar Doris Hoffman från södra Tyskland där hon har kenneln Vom Lech-Toller Nest.
– Det är ingen vanlig hundras i Tyskland, och vi kommer hit för att se utvecklingen, vilka egenskaper som ska fram, säger den tyska uppfödaren som testar alla sina hundar som har rätt ålder och är tänka för att bli föräldrar.
– Fast den ena hunden vi har med är för ung, säger hon.
Hundrasen är speciell. Den är lite mindre än en vanlig labrador och liknar en räv. Och så ska det tydligen vara. Det är hundras speciellt framavlad för jakt på sjöfågel.
Hunden ska dels locka änderna inom bra skotthåll, dels kunna hämta hem skjutna fåglar både på vattnet i buskage. De som vill nå upp till elitklassen ska dessutom kunna bära gäss som väger nästan hälften så mycket som de själva gör.
Ett större problem med kanadagässen är stora vingar, som hunden lätt tranpar och snubblar på.
För jaktproven finns tre klasser, elit, öppen och nybörjare. I elitklassen gäller det att hämta hem nio fåglar, både änder och gäss. Hundföraren får bara styra med gester och visselpipa. Eftersom det ska likna verklig jakt ska både hund och människa vara tysta.
Under proven går det åt många fåglar. Även om det smäller från gevär vid testerna är alla fåglar skjutna långt i förväg, och döda när de slängs ut för hundarna. I förberedelserna ingår ett kylsläp lastat med 550 änder och 35 gäss från Skottorp.
Hundarna som klarar jaktprovet får en utmärkelse, men Tollarträffen inte mycket av tävling trots att det görs upp även i lydnad, viltspår, agility och utställning. Det blir bara ett riktigt pris, och det för den hunden som bedöms vara allra bäst. Då handlar det både om prov och hur hunden ser ut och uppför sig vid söndagens utställning på Skogaby IP.

×