I trädgården hörs andra ekon skriver Greider om de ekon han hört i sin trädgård genom årens lopp. Trädgården kopplar han lika mycket ihop med klimatet som med politiken.
Trädgårdsvärld

Trädgården har rotat honom som människa

Göran Greider har denna onsdag lämnat nordligare breddgrader för att ta sig till ett vårvintrigt Laholm. Han ska möta sina läsare på bokhandeln i Laholm. Som ressällskap har han springer spaniel Stina som även hon delar sin tid mellan bostaden i Årsta och gården i Dala-Floda.
– På våren är jag nästan bara i Dalarna, ju äldre jag blir desto mer gillar jag landsbygden, konstaterar han.

Än har odlingssäsongen inte dragit igång men inom kort ska dahliorna fram och förkultiveringen påbörjas. Han berättar att han slutat att odla grönsaker, det kändes helt enkelt meningslöst när grannen, ett ekologiskt jordbruk två meter bort, hade bättre skördar.
Den egna trädgården är en nyttoträdgård och utgörs till stor del av alla slags fruktträd och bärbuskar, likt de som fanns på 50-talet och försåg familjerna med mat.
Gräsmattan är reducerad till ett minimum där istället en vacker äng får tar plats. Rabatterna är få men det som trivs får sprida sig.
Han uppskattar att trädgården är ett böljande landskap och ingen platt villaträdgård. Han föredrar, som han själv uttrycker det: en trädgård med en ”topografisk dramaturgi”.
– Gräv en grop och få en kulle!

Hans stora utmaning ligger i att få växter att trivas. Den polska persikan levde ett tag men gav senare upp. Förhoppningen är att någon gång kunna stoltsera med ett magnoliaträd.
– I zon 5-6 får man vara glad om något växer och vill sprida sig. Ogräset är tamt norrut och mördarsniglar finns inte, säger han.
Trädgårdsintresset har alltid funnits och när han tänker efter är det hans farfars trädgård han bär med sig och som han försöker återskapa.
– Där fanns pumpor, hallon och bigarråträd. Jag tror alla har en trädgård inom sig, säger han och fortsätter:
– Blir inte alla som går in i en trädgård lite lyckligare? Jag möter mycket invandrare, alla bär en paradisdröm. I en trädgård är allt stilla och inget hotar. Det finns något djupt liggande som är svårt att sätta fingret på.

Göran började på allvar fundera över trädgård när familjen köpte gården i Dalarna 2003. Det har inspirerat till 100- tals artiklar i ämnet och nu i vår kom första trädgårdsboken, I trädgården hörs andra ekon.
– Jag är förknippad med politik men det går överraskande bra att kombinera med trädgård, säger han.
Boken skrev han under en period då många terrorattacker inträffade runt om i världen. För någon vecka sedan aktualiserades ämnet igen och hans medverkan på trädgårdsmässan i Stockholm färgades av händelsen.
– Folk vill höra om trädgård på ett annat sätt, på så sätt var det ”bra”. Det visar poängen med att hålla på. Det är läkande att gå ut i en trädgård.

Men det är inte helt bekymmersfritt att odla. Det finns ett mörker i paradiset.
– Man kan se imperialismens historia i varje rabatt. Folk tror att löjtnanshjärta är en svensk växt. Alla växter är immigranter, en gång i tiden var här bara grus och is.
Han berättar att många av de växter vi har i våra trädgårdar i dag kommer från tiden då européerna koloniserade världen. Hans egen favoritblomma dahlian, tillika Mexikos nationalblomma, fördes till Europa genom Spaniens erövring av det aztekiska väldet.

Kunskapen om växternas historia ger honom en fördjupad syn och förståelse för det som växer och knyter trädgården med omvärlden. Det ger en ytterligare dimension. ”Revor i idyllen som fördjupar den”.
I trädgården hörs andra ekon blandar Greider iakttagelser och funderingar i sin trädgård genom fyra årstider. Han bjuder på spellistor för trädgården, trädgårdshistoria, dikter och på sina tankar om jordens hälsotillstånd.
– Budskapet är att vi måste bli mer klimatmedvetna och öka den den biologiska mångfalden. Att ha kretsloppstänk och inte släpa bort organiskt material. Tar man sin trädgård på allvar blir man mer miljömedveten och vidsynt.

Den egna trädgården speglar honom som person och människa men framförallt ger den perspektiv på tillvaron och möjlighet till reflektion.
Ju mer han har lärt känna sin jord desto mer känner han ansvar för platsen och det har det rotat honom.
– Jag har blivit mer förankrad och inte på något nationalromantiskt sätt. Jag känner trädgårdens alla skrymslen, ägnar den mycket omsorg. Jag har kastat ankare, ett motmedel mot globaliseringen där vi riskerar att bli platslösa.
– Ibland får jag dåligt samvete av lyxen att odla en pion när folk dör på haven. Men man behöver nog inte ha dåligt samvete. Vi gör oss själva en otjänst om vi inte odlar våra paradisdrömmar.

×