Skunkkallan räknas som en invasiv art, då den sprider sig ohämmat ute i naturen.
Henrik Tange har ett fritidshus utanför Knäred, och under en cykeltur förra våren upptäckte han att skunkkallan spridit sig längs med en bäck som mynnar i Krokån. Foto: Carina Nilsson
Krokån.
Skunkkallorna lyser upp där de blommar vackert gula i bäcken, men de har en obehaglig lukt som givit växten dess namn.

Skunkkallan hotar Krokån

Knäred På en sträcka om cirka 200 meter lyser gula skunkkallor upp bäckens väg mot Krokån.
– Om de sprider sig kan de hota hela Krokåns natur, säger Henrik Tange som upptäckte växterna förra året.

Henrik Tange jobbar till vardags som skolledare i Schweiz, men han och familjen har ett sommarhus strax utanför Knäred. Där brukar de tillbringa stora delar av sin fritid.
– Jag cyklar ofta runt i Knäredstrakten. Vid påsktid förra året upptäckte jag att en liten bäck som rinner ut i Krokån, intill Ängsbo utanför Knäred, var full av stora gula, plastliknande växter.

Med hjälp av internet fick han fram att växten måste vara skunkkalla. En så kallad invasiv art, som sprider sig i den svenska naturen, men som inte hör hemma där. Från början kom den hit som en trädgårdsväxt, men har numera spridit sig ut i naturen. Namnet kommer av att den luktar illa.
Växten har tidigare hittats i bland annat Genevadsån, där markägare och medlemmar i åns vattenråd har lagt ner mycket tid på att bekämpa arten.
– När den breder ut sig så kväver den all annan växtlighet, som finns naturligt längs med vattendragen i Sverige. Om den verkligen börjar sprida sig skulle hela naturen längs med Krokån kunna förstöras. Det är också nära Rönnö naturreservat, säger Henrik Tange.

Redan nu i april lyser de gula växterna upp en sträcka på omkring 200 meter, längs med bäcken. Intill vägen står de tätt, sedan blir det lite glesare mellan plantorna, och längst ner vid bäckens utlopp i Krokån står en enstaka gul blomma.
– Det här är bara början. Längre fram på försommaren kommer det att finnas många fler. Gör man inget kommer den sannolikt att sprida sig ut i Krokån, och sedan vandra nedströms, säger Henrik Tange.
Redan förra året kontaktade han länsstyrelsen, men där fick han svaret att han själv kunde kontakta markägare och vattenråd, för att exempelvis kunna söka så kallade LONA-bidrag för naturvårdsinsatser.
– De hänvisade också till att det saknades pengar, och att de ville invänta det projekt som pågår i Genevadsån för att se hur det faller ut innan de bekämpar växten i fler områden. Men det gäller ju att vara ute i tid om man ska bekämpa ogräs. Dessutom bor jag i Schweiz, och har ingen möjlighet att organisera något sådant därifrån, säger han.
Sedan Henrik Tange hittade skunkkallan intill Ängsbo har han läst in sig på området.

– Det finns ett nytt EU-direktiv som säger att de invasiva arterna ska bekämpas. I Sverige är det Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten som har rapporteringsansvar till EU. Men det måste också finnas en länk till länsstyrelsen som i sin tur kan ta kontakt med vattenråd och markägare. Det är inte ens säkert att markägarna vet om det här, säger Henrik Tange.

×