Henrik Andersson såg hur skunkkallan bredde ut sig på hans marker längs med Genevadsån. Tillsammans med flera andra i Genevadsåns vattenråd har de efter hårt arbete fått bukt med den invasiva arten. Foto: Carina Nilsson
– Det finns massor av invasiva arter i den svenska naturen idag, som vi inte ens känner till, berättade Mikael Svensson från SLU.

Stinkande växt hotade att ta över

Laholm Skunkkallan hotade att ta över markerna intill Genevadsån.
Men med hjälp av spadar, arbetsvilliga ungdomar och hårt arbete har Genevadsåns vattenråd lyckats få bort stora bestånd av den illaluktande växten.

Skunkkallan är, som namnet antyder, en växt som sprider en obehaglig doft. Det är också en av alla så kallade invasiva arter som sprider sig i den svenska naturen, utan att höra hemma där. Mikael Svensson som arbetar med artdatabanker på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, förklarar när en art blir invasiv.

– Det kommer in mängder med nya arter i vårt land hela tiden. Det sker via trädgårdshandeln, transporter men också genom jord- och skogsbruk. Majs är till exempel ingen art som finns naturligt i Sverige. Men vi har tagit hit den, och så länge den håller sig på åkern är den inget problem. Skulle den däremot börja sprida sig ohämmat i trädgårdar eller ut i skogen, då är det en invasiv art.
Mikael Svensson var en av föreläsarna på den nätverksträff för södra Hallands och Nordvästra Skånes vattenråd som hölls i Laholm i fredags. Han berättade också att myndigheterna håller på att ta fram ett hanteringsprogram för hur invasiva arter.

– Vi behöver en strategi för hur man ska gå tillväga, och vilka arter som ska prioriteras i bekämpningen. Men det går långsamt och många projekt får göras genom lokala intiativ för att det ska hända något. Där är vattenråden väldigt viktiga, för de når ut till markägarna, säger han.
En markägare som själv tagit itu med problemet är Henrik Andersson som är ordförande i Genevadsåns vattenråd. Han berättade också om det arbete som han och andra i vattenrådet lagt ner för att få bort skunkkallan från området.

– Det började med att någon planterade den här växten i en trädgårdsdamm, den är ju vacker, och sedan spred den sig snabbt nedströms. På mina marker har det brett ut sig jättestora bestånd, som kväver all annan växtlighet. Den tränger undan kabbeleka och andra växter som finns naturligt i den svenska faunan, säger han.
Med hjälp av ett idogt arbete har de lyckats få utbredningen under kontroll.

– Vattenrådet anställde några gymnasieungdomar som fick betalt för att hjälpa till. Vi gav oss ut på lördagar under våren och försommaren och grävde upp så många vi kunde. Arbetet har gett gott resultat, men vi skulle behöva mer forskning kring hur den bekämpas på bästa och enklaste sätt bland annat, säger han.

×