I vindrutan på BTK Serves loppisbuss sitter Kjell-Arnes och Birgittas namn uppklistrade. Varje onsdag åker de och samlar in saker som folk vill ge bort till klubbens loppmarknad. Ett tungt arbete som oftast tar hela dagen.
”En gång var det en tant som gav bort en årgång Allerstidningar och stolt tillade ”och alla korsorden är lösta”, det tyckte jag var roligt, berättar Birgitta om märkliga saker som folk har gett bort och skrattar. Innan Birgitta kom in i loppissvängen fanns det en enmansbastu som under några år cirkulerade på loppisen, och fick nya ägare varje gång.
Birgitta ”Loppisgeneralen” Edvinsson har hållit i Serves loppmarknad i 30 år. För nionde året i rad hålls den i lokalerna på det gamla skrotupplaget i Lilla Tjärby. Innan dess var den belägen i Mellbystrand en gång om året i 25 år, tills arbetet blev allt för slitsamt och de tvingade att lägga ner. Foto: Caroline Holmgren

Gamla prylar är hennes passion

– Långt innan vi öppnar står hundratals utanför och köar. Förra gången revs snöret innan vi öppnat och stormade in, säger Birgitta Edvinsson.
Orden framkallar bilder från det berömda diket utanför Roskildefestivalen, och horder av människor som river barrikaderna och stormar in på området.
– Man får vara på tårna, fem minuter efter att vi öppnat har de bästa sakerna gått, fortsätter hon och skrattar.
Hon plockar upp några spel ur en låda från golvet och placerar de på bordet framför sig, där leksaker och gosedjur ligger prydligt placerade.

Vi befinner oss i BTK Serves stora lagerlokal vid det gamla skrotupplaget i Lilla Tjärby, där 70-åriga Birgitta Edvinsson huserar några gånger i veckan. Hon förbereder inför bordtennisklubbens populära loppmarknad som äger rum sju gånger om året.
I lokalen står bord i långa rader som alla är fyllda med allt från gamla videofilmer, böcker och kläder till prydnadssaker, glas i olika storlekar och former och flätade träkorgar. I andra änden av rummet har stolar och bord lavas på hög från golv till tak.
Allt är generöst skänkt från lokalbefolkningen till klubben.
– Ibland tänker jag ”usch vilket skräp, det är bara att kasta” om till exempel rostig spik och gamla skruvar, men det försvinner det också. Det är alltid någon som behöver det, säger Birgitta och ler.

Hon är inne på sitt 30:e år som arrangör för BTK Serves loppmarknad. I kretsarna går hon under superhjältenamnet ”Loppisgeneralen” och varje onsdag tar hon på sig masken och sätter sig i loppisbilen tillsammans med sin sidekick Kjell-Arne Dahlgren.
Radarparet kör sedan runt i Laholm, Veinge, Lilla Tjärby, Mellbystrand och Skummeslöv och hämtar upp alla saker, stort som smått, som folk vill skänka bort till föreningen.
– Vi kör till 10, 20 ställen och oftast tar det hela dagen. Vi lastar av alla grejerna och lyfter in i lokalen så det blir många tunga lyft. Men ibland går det bra att dra det på säckakärra, säger hon.

När allting är hämtat återstår arbetet med att plocka upp allting ur lådorna. Birgitta brukar spendera ett par dagar i veckan i lokalen, för att noga organisera och kategorisera allting på borden.
Säsongsprylar som tomtar och utemöbler åker ner i lådorna igen och sparas i förrådet. Att det är prydligt är inte lika viktigt som att alla saker är synliga när det väl är loppisdags.
– Förarbetet är spännande, det är alltid roligt att plocka upp alla grejer och se vad det är för något och vad som skulle kunna auktioneras bort, säger hon men poängterar att Kjell-Arne är en god hjälp i arbetet.
– Det räcker att fråga en gång så kommer han.

Engagemanget i BTK Serve började på 1980-talet när hennes två söner ville spela bordtennis och gick med i klubben. Birgitta tog sin roll som pingisförälder på allvar och började köra land och rike runt för att se killarna spela och tävla.
– När klubben behövde hjälp från föräldrar med att arrangera loppmarknaden tog jag det för givet att hjälpa till. Sedan har det bara rullat på, säger hon.
Hon hittar glädjen i såväl de gamla prylarna, som den uppskattning hon får från klubben.
– Dessutom är det tradigt att stå och sälja lotter. Det är mycket roligare att dra in pengar till klubben på detta viset, säger hon.
Att bara gå hemma efter pensionen var inget alternativ för henne.
Även fast hennes söner blivit vuxna och lämnat pingisen bakom sig, har hon suttit i styrelsen under många år och valt att stanna kvar i Servefamiljen.

Överraskande nog är mattor den vara som utan konkurrens säljer allra bäst. Mattor i alla färger, former och material går som smör i solsken enligt Birgitta, som tror att det beror på bredden av användningsområden.
– Böcker är det som folk skänker mest och som går sämst att sälja. Och tunga är dem, säger hon och tror att det beror på att det är böcker från bokklubbar som många redan har hemma.
Vem kan inte dra sig till minnes att en sett ”Clownen Jac” av Hjalmar Bergmans i en bokhylla i så när som varje kärt familjehem?
Men någon förtur är det inte tal om, på den fronten är det stenhård noll tolerans som gäller för att det inte ska vara utplockat. Inte ens de som hjälper till med loppmarknaden får köpa innan dörrarna öppnats.
– De som köar utanför ska veta att det går rättvist till, säger hon bestämt.

Genom åren har hon kunnat följa olika trendvågor in och ut ur lokalerna. Förutom att kläder på senare år blivit väldigt populärt att köpa på loppis, finns det flera saker som hon blivit häpen av.
– När folk för några år sedan började köpa gamla rostiga lampor och krukor tänkte jag att det där är ju inte snyggt, men tydligen var det väldigt trendigt, säger hon och skrattar.
Något som definitivt gått ur tiden enligt inofficiell köpstatistik är prydnadssaker och tavelmålningar. Många fina figuriner och kristallskålar som var omåttligt populära för 30 år sedan, är svårsålda och ger inga stora summor.
Däremot 1950- och 1960-talsporslin och möbler i teak, det vill folk ha.
– Jag trodde att folk började köpa trälådor för att ha skräp i utomhus, men det var en tydlig trend som har hållit i sig, säger hon.

Vetskapen om att loppmarknaden bidrar till ungdomarna i klubben och deras framgångar, gör att hon fortsätter år efter år med att organisera loppmarknaden.
Men hur länge till hon kommer hålla på, beror på om någon vill ta över hennes plats.
– Jag börjar bli gammal nu att det är dags att hoppa av om de inte ska behöva bära ut mig en dag, skämtar hon.

×